Redan när Botniabanan, från Ådalsbanan till Umeå, var klar 2010 borde man ha fortsatt med Norrbotniabanan till Luleå.
Då hade inte Botniabanan bara blivit en återvändsgränd utan en sammanhängande norrländsk kustjärnväg.
Och det hade blivit billigare. I stället för att betala 23 miljarder kronor för de 27 milen är kostnaden nu uppe i 30 miljarder. Och dyrare blir det ju längre man väntar.
Bygg Norrbotniabanan nu och bygg snabbt.
Skjut inte en så lönsam järnväg på en oviss framtid.
Stambanan genom övre Norrland är kurvig och backig och med låg tågvikt. Järnvägstransporterna har nått kapacitetstaket. Kusten har – trots lika stor befolkningstäthet som södra Sverige utanför storstäderna – ingen genomgående järnväg.
Med Norrbotniabanan kan mycket av de transporter som i dag går med lastbil flyttas över på tåg.
Restiderna för persontrafik kan halveras och ge möjlighet till pendling.
Det är inte en klok och ansvarsfull politik att lägga lönsamma investeringar under budgettak och vad man får in i skatteintäkter.
Kalkylen för att bygga Norrbotniabanan visar på en nettonvärdeskvot på 0,45. För varje investerad krona tjänar man 45 öre. Enligt en utredning från konsultföretaget Ramböll kan ett bygge av järnvägen återbetala sig på tio år. Transportkostnaderna för gods kan minska med 30 procent.
Med industriellt byggande kan kostnaderna pressas. Bygger man på bro blir det inte så mycket markkonflikter och man slipper fördyrande massförflyttningar för en banvall och får mindre problem med tjäle. Bropelarna tar bara upp tre procent av markytan i jämförelse med en banvall.
Bana på bro är något som är värt att överväga för tunga godståg, inte bara för höghastighetståg.
I förslaget till infrastrukturplan 2018–2029 finns sträckan mellan Umeå och Skellefteå med. Men endast med sju miljarder kronor av de 13 som behövs. Bara milen från Umeå till industriområdet Dåva blir klart under kommande infrastrukturplanperiod.
Om Infrastrukturplanen inte blir klar i tid kan Sverige gå miste om EU-bidrag på upp till 50 procent av kostnaderna för planeringen och 30 procent av byggkostnaderna. EU låser nämligen sin järnvägsplan och fördelning av medel i sommar.
Stora lönsamma järnvägsprojekt, som Norrbotniabanan, ska finansieras med lån och byggas i ett svep, inte med anslag och i kostnadsfördyrande småetapper. Då kan man inte fullt ut utnyttja trafikantnyttan innan hela sträckan är klar.
Det är inte en klok och ansvarsfull politik att lägga lönsamma investeringar under budgettak och vad man får in i skatteintäkter. För framtida skatteinkomster är det förödande. Utan nödvändiga investeringar i infrastruktur sätter vi våra barn i skuld och riskerar vårt näringsliv.
Hans Sternlycke, ordförande Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet