Den svenska modellen bygger på att löntagare är med i facket.
Våra fackförbund ser till att löne- och avtalsvillkor följs, och att nödvändiga försäkringar finns, inte minst avtals- och tjänstepension.
I en lagrådsremiss föreslår därför regeringen att det ska bli billigare att vara med i facket.
Genom en skattereduktion på 25 procent av fackföreningsavgiften kommer en undersköterska att få runt 1 300 kronor lägre skatt om året. För en metallarbetare rör det sig om runt 1 200 kronor, för ett butiksbiträde cirka 1 500.
Sverige behöver starka arbetsmarknadsparter som tar gemensamt ansvar för lönebildning och den huvudsakliga regleringen av villkoren på svensk arbetsmarknad. Den svenska modellen har inneburit höga reallöneökningar för vanligt folk, förutsägbarhet, internationellt sett få konfliktdagar och trygghet för den enskilde.
Den förra högerregeringens politik ledde till att balansen på arbetsmarknaden rubbades till löntagarnas nackdel.
När avdragsrätten för a-kassa och fackföreningsavgift togs bort lämnade tusentals både a-kassor och fackliga organisationer. Samtidigt behölls arbetsgivarnas rätt att göra avdrag för medlemskap i sin arbetsgivarorganisation.
När finanskrisen slog till insåg många konsekvenserna av sitt utträde ur fackförbund och a-kassa. Ensam är aldrig stark mot arbetsgivaren och den arbetslöse blir nästan helt utan stöd och hjälp. Samtidigt har rörligheten på arbetsmarknaden bidragit till att andelen arbetstagare ansluta till en facklig organisation minskat.
Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens, inte låga löner. Till skillnad från högerpartierna vill regeringen inte att riksdagen ska lagstifta om löner.
Arbetsmarknadens parter ska självständigt avtala om lönebildningen. För att det ska fungera, och balansen på arbetsmarknaden upprätthållas, krävs att många är med i facket. Att göra det billigare att vara medlem i ett fackförbund är därför en viktig del i att utveckla den svenska modellen.
Veronica Lindholm(S)
riksdagsledamot från Västerbottens län
Den förra högerregeringens politik ledde till att balansen på arbetsmarknaden rubbades till löntagarnas nackdel.