Den socialdemokratiskt ledda regeringen presenterade för en tid sedan sin landsbygdsproposition.
Regeringen erkänner klädsamt att den politik som förts i decennier, oavsett färg på regeringen, försummat landsbygden.
Nu ska kursen läggas om. En sammanhållen politik ska långsiktigt och hållbart stärka förutsättningarna för landsbygdens utveckling.
Regeringen har utgått från landsbygdskommitténs förslag som presenterades i partipolitisk enighet för ett år sedan.
Regeringen har liksom kommittén lyft fram de mest utsatta delarna av landet, det norra inlandet.
Kursomläggningen är efterlängtad – och den förpliktar.
Propositionen ger dock främst en inriktning. Det konkreta innehållet är tämligen magert. Visst finns angelägna åtgärder som pengar till de utsatta kommunerna och till bredbandsutbyggnaden, men omfattar ändå bara en bråkdel av kommitténs 75 skarpa förslag.
Utredningar utlovas om ändrade reseavdrag, avskrivning av studieskulder och finansiering av bostadsbyggande, men vad det konkret kommer att innebära vet vi inte.
Vi tycker att landsbygdskommitténs 75 förslag var bra. Men vi saknade angelägna strukturella krafttag för att vända utvecklingen i inlandet.
Så är det också i propositionen. Vi vill se en rejäl satsning på inlandets järnvägar, tio procent av landets järnvägsnät. Den ska innefatta Inlandsbanan, med alla tvärbanorna, och bandelen söder om Mora för att ge koppling till Vänersjöfarten. En satsning på inlandets järnvägar är en strategisk satsning av betydelse för hela landet.
En upprustning till modern standard kostar mellan sex och åtta miljarder kronor. Men det är ändå en förhållandevis blygsam insats jämfört med de åtminstone 230 miljarderna för snabbtåg mellan storstäderna. Allmänna skrivningar om hållbara godstransporter på järnväg duger inte.
Regeringen understryker att landsbygdens naturresurser är viktiga för en hållbar samhällsutveckling.
Det är bra, men vi saknar ett resonemang om maktförhållandet kring dessa resurser.
Det är nödvändigt med ett ökat lokalt inflytande över hur resurserna förvaltas, och avkastningen måste i högre grad komma bygder, kommuner och regioner till godo.
Vattenkraften, vinden, mineralerna och skogen är särskilt betydelsefulla för inlandets utveckling. Vi har tillsammans med Hela Sverige ska leva och vattenkraftskommunerna presenterat konkreta förslag på förändringar av beskattningen av naturresurserna – men inget av detta finns med i regeringens förslag.
Det finns en politisk enighet om landsbygdspolitiken med många bra förslag till åtgärder. Vi uppfattar också att det finns en gemensam förståelse för att särskilda insatser krävs i inlandet. Vi ser fram emot att den enigheten består och visas i kommande riksdagsbeslut.
Men det krävs också mer av beslut som ger de grundläggande förutsättningarna för inlandets utveckling. Hit hör omfattande infrastrukturella investeringar och en rättvis skattepolitik. Här finns utrymme för partierna att kliva fram inför riksdagsvalet i höst.
Vi förväntar oss ett rejält politiskt lyft för inlandet.
Lär av Norge som lyckats väl med sin distriktspolitikk.
För inlandskommunerna ekonomisk förening
Karin Malmfjord, ordförande inlandskommunerna ekonomisk förening
Per-Anders Westhed, vice ordförande inlandskommunerna ekonomisk förening