Det har gått närmare 5 900 dagar sedan den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak greps och fängslades utan åtal eller rättegång, utan rättsskydd och utan respekt för mänskliga rättigheter.
Det räcker nu.
Den tysta diplomatin har jobbat i bakgrunden och UD fortsätter med denna, men vi kan ändå inte låta bli att tycka att både stat och politik hade kunnat agera med större eftertryck. Mera kraft borde redan från början ha lagts på att få honom fri. Nu har det gått 16 år – och fortfarande ingenting.
Uppenbarligen räcker det inte längre med fina ord. Sverige och EU måste börja prata samma tuffa språk som den eritreanska regeringen använder.
Det är dags att omedelbart börja begränsa eritreanska diplomaters tillträde till den europeiska unionen så länge Eritrea inte följer internationella konventioner.
Eritrea är trots allt en diktatur
Låt Sacharovpriset bli en fackla och en påminnelse för Eritrea att omvärlden ser och inte glömmer. Med stöd från hela den stora socialdemokratiska gruppen i parlamentet har vi nominerat Dawit Isaak till årets pris. Vi har stora förhoppningar att vi faktiskt ska lyckas.
Den 10 oktober bestäms vilka tre kandidater som går vidare till slutomgången och vid sessionen i november tillkännages vinnaren
Vi måste sätta större finansiellt tryck på Eritrea. Villkora pengarna som landet får. Sätt hårt mot hårt – men också säkerställa att landets befolkning inte drabbas.
Det är regeringen som ska tvingas efterleva demokratiska regler.
Det är inte bara Dawit Isaak vi kämpar för. I Eritrea sitter många andra också fängslade utan rättegångar och utan rättsskydd.
Det är oacceptabelt.
Det handlar om oppositionella röster, journalister och oskyldiga civila personer.
Eritrea måste bekräfta och respektera mänskliga rättigheter.
Klockan tickar. 16 år av ovisshet och rädsla för hans hälsotillstånd.
Livet är inte oändligt. Vi som politiker och medmänniskor är arga, uppgivna och oroliga.
Vi måste få livstecken.
Vi måste få information.
Vi måste få Dawit Isaak frigiven.
Det räcker nu.
Marita Ulvskog