Kärnvapen är massförstörelsevapen, ämnade att förinta städer och civila.
När avtalet som förbjuder kärnvapen antogs i FN den 7 juli i år möttes det av stående ovationer från stater, internationella organisationer och civilsamhälle.
Allianspartierna och flera ledarskribenter har uttryckt stark opposition mot regeringens intentioner att signera avtalet. Svensk tradition av nedrustning är lång och välkänd internationellt. Också allianspartierna har i decennier uttalat sitt stöd för kärnvapennedrustning som ett viktigt utrikespolitiskt mål.
Debatten har dominerats av två frågor; dels om avtalet stänger dörren för ett framtida Nato-medlemskap, dels om det skadar relationen till USA.
Själva kärnvapenfrågan har helt kommit ur fokus. Många förfasades när Donald Trump deklarerade att han inte skulle dra sig för att använda kärnvapen. Han menar också att till exempel Japan och Sydkorea vore säkrare med egna kärnvapen.
Därmed öppnar han dörren till att fler länder skaffar kärnvapen och risken för ett kärnvapenkrig ökar markant.
Nu menar alltså oppositionen att Sverige inte ska formulera en självständig utrikespolitik utan att vi ska anpassa politiken efter Donald Trump. Menar de även på allvar att massförstörelsevapen är legitima att använda och hota med och att de vill tillåta kärnvapen på svensk mark? Det är en stor kursändring i så fall.
Att USA har meddelat Sverige att de kan komma att utvärdera relationerna om Sverige ansluter sig till förbudet är inget nytt. USA har tidigare utövat starka påtryckningar för att stoppa förhandlingarna, att staterna inte ska delta och nu senast att de inte ska ansluta sig. I samband med andra vapenavtal har liknande hot uttalats.
Många stater har fått dessa påtryckningar, det är inget specifikt för Sverige. Vidare har redan flera Nato-länder nationella förbud mot kärnvapen.
I dag finns cirka 15 000 kärnvapen. Den upprustning och de hot vi ser, inte bara från USA utan även från Ryssland och Nordkorea, påverkar alla.
Kärnvapnens katastrofala humanitära effekter känner inga nationsgränser. Om kärnvapen skulle avfyras i dag, med eller utan avsikt, inträffar inte bara en omedelbar humanitär katastrof. De efterföljande klimatförändringarna skulle genom en svältkatastrof riskera miljarder människors liv.
Vi förväntar oss att regeringen signerar detta historiska avtal.
Som Setsuko Thurlow, atombombsöverlevare från Hiroshima, sa när förhandlingarna avslutades: ”Jag har väntat på denna dag i sju decennier. Detta är början på slutet för kärnvapen.”
Malin Nilsson