Som privatpersoner ställs vi dagligen inför ett antal val och tvingas överväga för- och nackdelar innan vi fattar våra beslut. Oftast begränsas konsekvenserna till oss själva.
Våra politiska företrädare i riksdag och regering har däremot fått allmänhetens förtroende att fatta viktiga beslut som har en långtgående påverkan på enskilda medborgare och företag. Tydligast kommer detta till uttryck genom lagstiftning och föreskrifter på olika områden.
För att kunna fatta ett så välavvägt beslut som möjligt finns det krav på att konsekvensanalyser ska göras av de förslag som riksdag och regering har att ta ställning till.
Dessa analyser ska bidra till att beslutsfattarna kan avgöra om det ens är nödvändigt att reglera, om det förslag som förespråkas är det mest kostnadseffektiva och vilka kostnader det får för dem som påverkas.
Trots detta är analyserna ofta bristfälliga, de uppfyller inte kravet på innehåll, eller så görs de inte alls. Det statliga Regelrådet, vars uppgift är att granska konsekvensutredningar till varje regelförslag som berör företag, konstaterar att endast cirka hälften av dem uppfyller kraven.
Näringslivets regelnämnd (NNR) menar att det finns en stor risk att såväl enskilda regler, som hela regelverk, blir ineffektiva och mycket kostsamma för svenska företag eftersom politikerna helt enkelt inte vet vad konsekvenserna blir av de förslag de lägger fram.
Vi presenterar därför i rapporten ”Rätt underlag för rätt beslut” ett antal åtgärder för att komma till rätta med dessa brister, både vad gäller att stärka den kontrollfunktion Regelrådet har för konsekvensutredningar men också åtgärder för att stärka konsekvensanalysarbetet inom utredningsväsende och regeringskansli.
Slutsatsen är för det första att det måste införas ett krav på komplettering och återremittering av bristfälliga konsekvensutredningar till Regelrådet. Det ska inte finnas möjlighet att som i dag kunna strunta i att göra en konsekvensutredning och sedan fatta beslut på ett bristfälligt underlag.
För det andra måste Regelrådet göras till en egen myndighet med egna resurser för att kunna vara en oberoende och kraftfull granskningsfunktion med tillgång till rätt och långsiktig kompetens.
För det tredje behöver resurser avsättas för att bygga upp kompetens inom och stöd till utredningsväsendet och regeringskansliet. I dag saknas detta samtidigt som utredningstiderna är korta, vilket också påverkar konsekvensanalysarbetet negativt.
Till syvende och sist är det dock våra beslutsfattare som måste börja efterfråga konsekvenserna av de beslut de avser fatta om vi ska få konsekvensanalyser värda namnet.
Ett effektivt regelverk är en stor konkurrensfördel, något som bidrar till att företag kan växa och bidra till att öka landets välstånd.
Ett ineffektivt regelverk ger förstås motsatt effekt.
Detta i sig är också en mycket god anledning till att förstärka det svenska arbetet med konsekvensanalysernas kvalitet.
Andrea Femrell