Foto: Gorm Kallestad/NTB Scanpix/TT
Efter ett 40-årigt arbetsliv som sjuksköterska, och tolv år som heltidspolitiker i landstinget, smärtar det mig att se vad som händer i äldreomsorgen och äldresjukvården.
Ädelreformen genomfördes 1992. Kommunerna fick ett större ansvar för långvarig service, vård och omsorg av äldre.
Ädelreformen var på många sätt positiv. Demensboenden med boende i hemlik miljö skapades och det satsades på utbildning för personalen i demensvården. Äldre vid särskilda boenden fick så småningom tillgång till eget rum. Personaltätheten ökade vilket innebar mer tid för guldkant på tillvaron för den äldre.
Det fanns också mer resurser i den geriatriska sjukvården än vad det finns i dag. Den geriatriska kompetensen är helt avgörande för god vård, omsorg och rehabilitering.
Det som däremot inte skett efter Ädelreformen är att kommunerna tillgodosett behovet av anpassat boende i olika former, rehabilitering, avlastning och avlösning.
Ett av Ädelreformens främsta syften var att de äldre inte skulle ramla mellan stolarna. Något som de flesta kommuner och landsting inte har lyckats med under de 25 år som gått. De geriatriska vårdplatserna har dessutom kraftigt reducerats vilket har försvårat för äldre att få specialiserad sjukvård.
Kvalitet i vård och omsorg uppstår mellan vårdare och den som vårdas. Det är därför helt avgörande med ett gott ledarskap, och att kommun och landsting kan rekrytera kompetent personal med sjuksköterske- och undersköterskeutbildning som brinner för uppdraget.
2030 beräknas var fjärde person vara 65 år eller äldre. För den seniora befolkningen måste bostadsmarknaden anpassas med bostäder där äldres möjligheter att träffas underlättas. Där är seniorboende en lysande form – men absolut inte den enda. Bostadsmarknaden måste utvecklas på bred front för att fylla de äldres behov av bostäder.
Kommuner bör i samhällsplaneringen främja ett aktivt och hälsosamt liv bland de äldre. En viktig uppgift för kommuner och landsting blir det förebyggande arbetet. Jag anser att det ska vara hälsoundersökningar för 70-åringar, screening för livmoderhalscancer för kvinnor +65 år och mammografi för kvinnor +75 år.
Det är ren åldersdiskriminering att upphöra med dessa screeningar på grund av ålder, speciellt med tanke på att vi lever allt längre.
Jag vill också se vaccinationsprogram mot lunginflammation, säsongsinfluensa och bältros för personer över 65 år samt äldrevårdscentraler med geriatrisk kompetens. Antalet geriatriska vårdplatser i kommun och rehabilitering ska utvecklas – inte avvecklas.
Anhöriga tar i dag ansvar för en stor del av äldrevården genom att äldre sjuka ska bo hemma till varje pris. Man ska vara väldigt sjuk för att få plats på ett särskilt boende.
Enligt Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA) sparar det svenska samhället 181 miljarder kronor varje år på att anhöriga vårdar sina äldre.
Anhöriga och den äldre ska kunna känna sig trygga med att vården och omsorgen finns där när behovet uppstår. Det är också viktigt att uppmärksamma alla äldre som är ensamma hemma och utan anhöriga.
Det behövs mer kunskap, mer statistik och mer forskning kring de äldres villkor och behov. Då kan fördomar motverkas och samhällets insatser bli mer träffsäkra.
Respekten för den enskilda människan ska prägla sjukvården och omsorgen. För mig är det en självklarhet att de sista åren av ens liv ska vara lika trygga som de i början.
Livet ska levas hela livet.
Marianne Normark
ordförande Liberala seniorer, Västerbotten
gruppledare för Liberalerna i Västerbottens läns landsting
Anhöriga och den äldre ska kunna känna sig trygga med att vården och omsorgen finns där när behovet uppstår.
