När friskolereformen genomfördes var ett viktigt syfte att ge föräldrakooperativ och idéburna aktörer en chans att bidra till pedagogisk mångfald.
LO:s rapport ”Skolindustrin – hur mångfald blev enfald” visar att så inte blev fallet.
Skolmarknaden domineras i dag av fem koncerner. Störst är Academedia som har en femtedel av hela friskolesektorn. De växer genom att köpa många små friskolor. Dessa får dock ha kvar sina namn. Så det som kan se ut som mångfald är i verkligheten enfald.
En stor del av det kapital som satsats i skolsektorn går till just uppköp – alltså inte alls till skolverksamhet. Flera före detta skolägare har på så sätt blivit mångmiljonärer.
Koncernerna sätter vinst före kvalitet. Där har varje lärare många fler elever, än i kommunala skolor, men också fler än i andra friskolor.
Koncernerna har också fler elever med högutbildade föräldrar. Därför får den låga lärartätheten inte samma konsekvenser som den kunnat få. Genom att locka till sig elever med resursstarka föräldrar förvärrar de alltså segregationen.
Denna utveckling hade kunnat förutses. Inget annat land har ett skolsystem så styrt av marknadsmekanismer: fritt skolval, avreglerad etableringsrätt för friskolor, offentligt finansierad skolpeng och vinstintresse. Det leder till uppköp och ökad koncentration. Vinstdriften hotar mångfalden och valfriheten.
Dessutom har marknadsstyrningen tvingat fram en detaljreglering av skolan som har minskat lärare och rektorers handlingsutrymme.
Regeringen föreslår att vinstuttagen begränsas. De har redan beslutat att olämpliga aktörer inte ska få äga eller driva skolor. Seriösa aktörer med elevernas behov i fokus, kommer fortsatt kunna driva skola. De idéburna aktörerna kommer inte omfattas av vinstbegränsningen.
En stor majoritet av LO:s medlemmar vill stoppa vinstjakten i skolan. Den åsikten delas av en majoritet av svenska folket, inklusive en majoritet av borgerliga och sverigedemokratiska väljare.
Fler partier i riksdagen borde lyssna på vanligt folk.
Therese Guovelin