Det är ingen överdrift att påstå att rätten till personlig assistans är en livsnödvändighet för många.
Men den rätten är hotad. Under flera år har regeringen valt att inte höja assistansersättningen i nivå med de kollektivavtalade löneökningarna.
Därför överväger nu flera företag att lämna kollektivavtalen. Vill regeringen verkligen bidra till att den svenska modellen frångås för tusentals privatanställda personliga assistenter. Totalt arbetar cirka 100 000 personer som personliga assistenter.
Assistansersättningen är företagens enda intäkt för att tillhandahålla personlig assistans. Företagen får pengar enligt en ersättning per timme som regeringen beslutar om, i dag 291 kronor. Ersättningen ska betala assistentens lön, men den ska också täcka arbetsgivaravgifter, pensionsavsättningar, utbildning, introduktion av nya medarbetare, handledning och mycket annat. Det går inte att som Kommunal hävda att hela timpengen ska gå till assistentens lön.
Regeringen har i dagarna aviserat en höjning av ersättningen på 4,05 procent över tre år. Det är förstås bra, men höjningen är för låg. Arbetsmarknadens parter har tidigare i år kommit överens om det så kallade märket med löneökningar på 6,5 procent för motsvarande period.
Även personliga assistenter måste ha rätt till löneökningar i nivå med övrig arbetsmarknad.
Konsultföretaget KPMG har gjort en analys som visar att marginalerna i branschen är små och att ännu en låg höjning av assistansersättningen kommer att bli katastrofal för företagen och deras anställda. Branschen själv menar att så många som sju av tio företag kommer att tvingas avveckla sin verksamhet inom två år om ersättningen inte höjs i nivå med de kollektivavtalade lönerna.
Kommunal hävdade i samband med sitt varsel att vinsten i snitt per assistanstimme är 13 kronor – fast de egentligen menar rörelseresultat.
Det är olyckligt att fackförbundet blandar ihop rörelseresultat med vinst, dessutom med en siffra som är från 2015. Sedan dess har bland annat den borttagna ungdomsrabatten och underfinansierade löneökningar 2016 ytterligare pressat våra medlemsföretag ekonomiskt.
På rörelseresultatet ska staten få sitt i form av skatt och företaget ska betala räntor på eventuella lån. Det vi förhandlar om nu måste utgå från hur det ser ut i dag.
Regeringen måste höja assistansersättningen med en nivå motsvarande de kollektivavtalade löneökningarna på arbetsmarknaden i övrigt.
Våra medlemsföretag vill gärna höja lönerna för sina duktiga medarbetare, och de vill kunna rekrytera kompetent personal, men då måste regeringen höja ersättningen.
Den konflikt som nu Kommunal varslat om riskerar att tvinga fram lönehöjningar företagen inte kommer att kunna betala. Det här kan leda till att seriösa, välskötta företag lämnar kollektivavtalen. Det tror vi inte att vare sig en socialdemokratisk regering eller Kommunal önskar.
Vi hoppas att tillsammans med Kommunal kunna enas om ett nytt avtal, och tillsammans förmå regeringen att respektera de som arbetar som personliga assistenter.
De har också har rätt till rimliga löneökningarna, i nivå med övrig arbetsmarknad, och ska kunna känna trygghet att arbeta på företag som följer kollektivavtal.
Inga-Kari Fryklund