En avgörande skillnad mellan Vänsterpartiet och Kommunistiska partiet är hur man skriver om demokrati och flerpartisystem.
I Vänsterpartiets nuvarande partiprogram står det: ”Folkets politiska makt ska utövas av riksdagen, tillsatt genom allmänna, fria och rättvisa val, där mandaten fördelas proportionellt mellan partier. Regeringen ska vara ansvarig inför riksdagen.”
I Kommunistiska partiets program står det så här: ”Den socialistiska demokratin varken utesluter eller förutsätter flerpartisystem.”
På Vänsterpartiets kongress 1990 togs ”K:et” bort ur partinamnet och dessutom avskaffades det gamla partiprogrammet. Jag hade förmånen att sitta med i den programkommission som skrev ett nytt partiprogram som sedan antogs på vår kongress 1993.
En av våra slutsatser blev att inleda det nya programmet med den politiska demokratin, och att formulera att ett parlamentariskt flerpartisystem var det bästa sättet att styra ett samhälle. På den punkten ville vi vara särskilt tydliga.
Jag minns en motion som kom in från en partiförening i Norrbotten där man föreslog att meningen skulle skrivas i obestämd artikel. Alltså att ett parlamentariskt flerpartisysten är ”ett bra sätt” i stället för ”det bästa sättet” att styra samhället.
Skillnaden kanske verkar liten, men i själva verket är den fundamental. Skriver man att flerpartisystemet är ”ett bra sätt” så antyder man att det finns fler styrelseskick som kanske är lika bra eller till och med bättre.
Svaret från programkommissionen, som också blev kongressens, löd ungefär såhär: Alternativet till parlamentariskt flerpartisystem är antingen ett enpartisystem eller ett styrelseskick utan politiska partier alls. Vid den jämförelsen är flerpartisystemet inte bara ”ett bra sätt” utan faktiskt också det bästa sättet att styra ett samhälle.
Det Kommunistiska partiet skriver många positiva saker om demokratin i sitt program, men när det gäller flerpartisystemet så svävar man fortfarande på målet. Där går, som jag ser det, den viktigaste skillnaden mellan Vänsterpartiet och Kommunistiska partiet.
Som kuriosa kan jag nämna att ett par av motionsskrivarna ovan, som jag refererar till, sedan rätt många år har lämnat Vänsterpartiet och i stället innehar förtroendeuppdrag inom socialdemokratin i Norrbotten.
Men det är en annan historia.
Bertil Bartholdson (V), ledamot i Luleå kommunfullmäktige