Transportstyrelsens lagbrott har resulterat i att svensk säkerhet hotats.
Statsministern har talat om ”haveri” och överbefälhavaren har sagt att det är en allvarlig händelse.
Med undantag för en större presskonferens, när två ministrar fick sluta, har det varit förvånansvärt tyst från Stefan Löfvens sida.
Många frågor har ställts direkt till honom.
Även om det varit semestertider kan svensk säkerhet aldrig ta ledigt.
Det har förts en diskussion om när och hur landets regeringschef informerats. Det är av central betydelse för att förstå krishanteringen på nationell nivå. Samtidigt som flera personer i hans närhet varit informerade om säkerhetshotet verkar ingen ha velat berätta för statsministern. Först drygt ett år senare delges han informationen.
Sveriges riksdag, oppositionen och den breda allmänheten har också hållits utanför fram till dess media började rapportera om Transportstyrelsen för några veckor sedan. Ingen kan påstå att det här är väl skött och hanterat från regeringshåll.
Ett särskilt tungt ansvar borde vila på statsministern som redan i samband med maktskiftet 2014 inrättade ett så kallat säkerhetspolitiskt råd kopplat till sig. I ett svar under en debatt i riksdagen berättade Löfven att detta organ sammanträder cirka en gång i månaden och har en samordnande karaktär.
Vidare: ”Det säkerhetspolitiska rådet har inrättats för att regelbundet kunna diskutera en samordnad hantering av frågor som rör Sveriges säkerhet i bred bemärkelse. Jag har själv lett rådets samtliga möten, där även vice statsministern, utrikesministern, försvarsministern och inrikesministern har deltagit. Även andra statsråd har vid behov kunnat delta i rådets arbete, liksom vissa statssekreterare. Det gäller även företrädare för myndigheter som har varit direkt berörda och som fått göra föredragningar för rådet.”
Samtidigt meddelas från regeringshåll att det säkerhetspolitiska rådet inte aktiverats med anledning av det som skett på Transportstyrelsen.
Det är svårt att finna ett bättre exempel på en fråga kring svensk säkerhet som spänner över så många områden, och därmed myndigheter och departement.
Vad är det för mening att statsministern håller sig med ett säkerhetspolitiskt råd om det inte används då just säkerhetshot föreligger?
Svensk säkerhet och krishantering måste tas på stort allvar.
Stefan Löfven har skapat många frågor men bidrar med få svar.
Hans Wallmark(M)
riksdagsledamot för Skåne län och försvarspolitisk talesperson
Edward Riedl(M)
riksdagsledamot för Västerbottens län
