Varje år dör 3 500 svenskar i hjärtsvikt, en sjukdom som orsakar stort lidande.
Ett nytt vårdprojekt visar att speciella hjärtsviktsmottagningar kan minska sjukligheten – men i stället för att öppna fler mottagningar stängs de som redan existerar. Nu bör landstinget avsätta resurser för att hjälpa Västerbottens 7 000 hjärtsviktssjuka.
Att vara drabbad av hjärtsvikt medför ett svårt lidande. När hjärtat inte orkar pumpa ut blodet i kroppen är de första symptomen smygande; trötthet, nattlig hosta, svullnad i kroppen. Senare följer ofta hjärtklappning, svår andnöd och ångest.
Totalt är cirka 250 000 svenskar drabbade, vilket i Västerbotten motsvarar nästan 7 000 personer.
Och dödligheten är hög. Hjärtsvikt dödar 3 500 svenskar varje år – lika många som dör i lungcancer.
Medan många sjukhus har en specialavdelning för cancer- eller strokevård, där vårdprocessen är vältrimmad, hamnar hjärtsvikt ofta mellan stolarna.
Dessutom finns det en spridd uppfattning att vätskedrivande läkemedel är den enda möjliga behandlingen, vilket är både farligt och felaktigt. Det finns effektiv behandling mot hjärtsvikt, och tidiga insatser gör stor skillnad.
2012 kom ett genombrott. Karolinska institutet och Stockholms läns landsting initierade projektet 4D Hjärtsvikt, med målet att ge patienterna bättre vård, prognos och livskvalitet. Kardiologer och forskare utvecklade en standardiserad vårdprocess som omfattar tidig diagnostik, effektiv behandling, patientutbildning och fysioterapi.
Fem hjärtsviktsmottagningar i Stockholm etablerades och bemanningen utökades med en extra sviktläkare och sviktsjuksköterska.
4D har inneburit en mätbar förbättring av hjärtsviktsvården i Stockholm. Antalet patienter som fått hjälp har fyrfaldigats samtidigt som sjukligheten minskat. Trots en befolkningstillväxt på 177 000 personer har antalet inlagda hjärtsviktspatienter minskat med nio procent sedan 2012.
Projektet är ett skolexempel på hur forskning leder till konkret patientnytta. Men när 4D avslutades vid årsskiftet blev resultatet varken en förlängning eller en utökning till andra landsting – i stället försvann extrapersonalen, ett svårt bakslag för Stockholms 40 000 hjärtsviktspatienter.
Varje region organiserar sin egen hjärtsviktsvård. Därför uppmanar vi Västerbottens läns landsting att avsätta resurser till en specialiserad mottagning för att hjälpa länets 7 000 hjärtsviktssjuka. Vi måste göra allt vi kan för att de som drabbas av hjärtsvikt ska få mer tid att leva.
Kristina Sparreljung