Foto: Aaron Favila/AP Photo/TT
Filippinerna har blivit basen för sexuella övergrepp mot barn.
Exploateringen är omfattande i Sydostasien, såväl online som på gatorna.
Att sälja ett barns kropp är i dag enkelt, lönsamt och förenat med en alldeles för liten risk. Straffen är låga och risken att bli upptäckt närmast minimal. Dessutom kan ett barns kropp säljas om och om igen, till skillnad från exempelvis narkotika.
Det är så vidrigt att det är svårt att ta in. Ändå är det en vardag för alldeles för många barn.
Visste du att handel med barn är en global industri som omsätter miljarder?
Visste du att minst 15 000 barn utsätts för våldtäkt och andra övergrepp för att pedofiler bosatta i väst, inte minst i Sverige, gjort en beställning?
Visste du att de yngsta barnen bara är månader gamla och att föräldrarna många gånger är inblandade?
FN uppskattar att minst 1,2 miljoner barn dras in i människohandeln varje år. Människohandeln beräknas vara, tillsammans med vapen- och narkotikahandel, en av de tre mest lönsamma kriminella verksamheterna.
Att göra en beställning av ett övergrepp och en våldtäkt på ett barn på nätet är nästan lika enkelt som att köpa ett par skor, ett par tangenttryckningar och musklick bort. Att ladda ner och/eller titta på bilder är ännu enklare.
Vi vet väldigt lite om hur vanligt det här är i Sverige, något FN:s barnrättskommitté om och om igen kritiserat. Vi vet helt enkelt inte hur många barn det handlar om, eller ens om hur det går till. Vi vet att barnen finns, att det sker, men inte mycket mer.
Många har genom media fått upp ögonen för att det här sker, och att köparna finns mitt ibland oss. Att det kan vara en granne, en vän eller till och med en partner.
Många har reagerat med avsky och ilska. Vi hoppas att den ilskan håller i sig tillräckligt länge för att lagen och straffskalan ska ändras och för att polisen ska ges möjlighet att utreda ordentligt. Det måste ske. Varenda bild som sprids, varenda film som laddas ner blir ett nytt övergrepp.
Bakom varje bild och film finns ett offer, ett barn som har utsatts och utsätts för brott – gång på gång. Ett brott som i dag kan ge böter som straff, ett brott där straffskalan ofta är så låg att polisen prioriterar ner det. Inte för att de inte vill utreda, utan för att det finns andra brott som på grund av straffskalan får högre prioritet.
Att det kallas ”barnpornografi” är dessutom fullständigt galet.
Det handlar om hot, våld, våldtäkt, misshandel och övergrepp. Det är dessutom dokumenterade övergrepp av barn.
Vad kan vi som lagstiftare och opinionsbildare i Sverige göra för att stoppa handeln med barn?
Handlar det om lagstiftning och vad är det i så fall som behövs?
Hur ser samarbetet ut mellan Sverige och länderna i Sydostasien?
Vad görs från svenskt håll?
Hur ser arbetet med offren ut på plats?
Vilka former av resurser behövs och efterfrågas?
Det finns tusen frågor. Frågor som vi önskade inte behövde ställas. Men just därför behöver de bli ställda.
Christina Örnebjär(L)
riksdagsledamot från Örebro län
Veronica Lindholm(S)
riksdagsledamot från Västerbottens län
Bakom varje bild och film finns ett offer, ett barn som har utsatts och utsätts för brott – gång på gång.
