Det går ett EU-kritiskt spöke genom Europa.
Det jordskalv som Brexit utgör för det europeiska samarbetet kommer att ge eko under lång tid framöver.
I Sverige är dock opinionen intakt. I varje fall enligt den opinionsundersökning som Sifo gjorde efter valet i Storbritannien på uppdrag av SVT.
Där uppgav 52 procent att de skulle rösta ja vid en eventuell svensk folkomröstning. 31 procent skulle rösta nej.
Resultatet ligger även i linje med andra studier om svenskars inställning till EU. Efter 20 år av EU-medlemskap riktas svensk kritik i högre grad mot den förda EU-politiken och dess konsekvenser, snarare än mot medlemskapet i sig. Det är ett välkommet tecken på politisk mognad.
Men även om det skulle finnas ett kraftfullt motstånd mot EU förutsätter ett folkligt krav på utträde politisk representation. I dagsläget finns inget brett politiskt stöd för vare sig en folkomröstning eller ett utträde – frånsett i de EU-kritiska ytterkantspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
David Camerons katastrofala öde kommer under lång tid att avskräcka politiska mittenpartier runt om i Europa att leka med missnöjesyttringar.
Efter att förra året ha segrat i ett historiskt starkt parlamentsval faller nu den konservativa premiärministern i en folkomröstning som han själv initierat. Det var inget annat än politiskt högmod som än så länge inte återfinns hos svenska politiker.
Britter och svenskar, som vanligtvis är allierade i EU-sammanhang, har valt skilda vägar i synen på Europasamarbetet.
Men även när EU-krisen nu kulminerar, och de politiska frontlinjerna är fler än vad som ter sig geometriskt möjligt, tåls det att påminnas om att EU-samarbetet är ett resultat av de samlade medlemmarnas gemensamma ambitioner.
De är föränderliga över tid. Lyckligtvis är det unga väljare som i både Sverige och i Storbritannien håller EU-fanan högt. Det är ett gott tecken inför framtiden.
Tove Mellgren
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Lyckligtvis är det unga väljare som i både Sverige och i Storbritannien håller EU-fanan högt.
