När jag hösten 2010 tog över som nordisk samarbetsminister med ansvar för Nordiska ministerrådet blev jag både stolt och bekymrad.
Å ena sidan fick jag ansvar för ett historiskt gott regeringssamarbete. En opinionsundersökning som jag lät genomföra visade dessutom på ett nästintill obegripligt starkt stöd bland Sveriges befolkning för det nordiska samarbetet – nästan tre gånger starkare än för EU.
Å andra sidan kunde jag konstatera att stora delar av det nordiska samarbetet både var osynligt och odynamiskt. Trots sin väldiga storlek – med 12 formella ministergrupperingar, över 1 200 projekt och institutioner samt en samlad budget på en miljard kronor per år – är det en verksamhet som få känner till och som sällan syns i debatten.
När Sverige nu tar över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2013 kommer vi driva på för att förändra och uppdatera strukturen för det nordiska samarbetet så att det genererar mer nordisk nytta.
Min första målsättning för att åstadkomma detta är att skapa mer politisk dynamik inom samarbetet. På svenskt initiativ har nu Nordiska Ministerrådet från och med i år fått en rejäl budget för politiskt högprioriterade projekt. Tack vare denna reform har Sverige som ordförande i Nordiska Ministerrådet under 2013 kunnat dra igång nya satsningar för att bland annat bekämpa ungdomsarbetslösheten, öka konkurrenskraften och möta demografiska utmaningar.
Min andra målsättning är att sätta igång en framtidsdiskussion mellan de nordiska samarbetsministrarna. Till vad ska vi ha Nordiska ministerrådet på tio års sikt? Gör vi rätt saker eller ska vi ägna oss åt något annat? Det här är frågor som de nordiska regeringarna har debatterat alldeles för sällan. Vid varje ministermöte under 2013 kommer jag därför att leda en grundläggande diskussion om Nordiska ministerrådets framtid.
Utöver dessa förändringar gör vi dessutom en rejäl översyn av två nordiska arbetsområden. Det gäller dels det viktiga arbetet för att undanröja gränshinder mellan de nordiska länderna. Dels gäller det Nordiska ministerrådets projekt och institutioner i Baltikum och Ryssland som i huvudsak byggdes upp under 1990-talet, men där det nu finns skäl att ifrågasätta om vi ligger i takt med tiden.
Mitt mål är att vi nästa höst – när vi avslutar det svenska ordförandeskapet – ska ha lagt grunden till en rad viktiga förändringar som kan bidra till att göra Nordiska ministerrådet till en mer modern, synlig och kraftfull organisation.
Ewa Björling(M)
nordisk samarbetsminister