Den svenska politiken runt hiv borde kunna förändras. Det finns i dag en majoritet i riksdagen för en översyn av smittskyddslagen för att kunna ta bort informationsplikten vid hiv.
Detta sedan Moderaterna vid sin partistämma nyligen röstade för att utreda ett avskaffande av informationsplikten. En skarpt kritiserad bestämmelse som bland annat Europarådet har rekommenderat Sverige att ta bort.
Människor med hiv bemöts i dag bättre än på 1980-talet men fortfarande finns det rädsla, okunskap och förutfattade meningar. Många vågar inte tala om att de har hiv av rädsla för samhällets repressalier.
Många hiv-positiva vittnar om att informationsplikten inte gör det lättare att tala om hiv, snarare tvärtom. Den skapar ett stigma för hiv-bäraren.
Det finns ett omfattande preventivt arbete mot hiv. Detta är viktigt eftersom hiv är till stor skada för såväl den enskilde som för samhället. Det preventiva arbetet med kunskapsspridning, testning och rådgivning har effekt.
Preventionsarbetet utgår från en nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra sti-sjukdomar (sexuellt överförbara infektioner eller sjukdomar). Staten tillför också varje år pengar som fördelas till ideella organisationer, landsting, regioner och kommuner.
Tack vare bromsmedicinerna har dödligheten i hiv minskat avsevärt och den som medicinerar har efter ett tag i princip omätbara virusnivåer. Lagstiftningen har däremot inte hängt med i utvecklingen.
Enligt smittskyddslagen ska den som lever med hiv informera den som kan bli utsatt för smittorisk. Det innebär att du måste informera din sexpartner om att du är hiv-positiv. Den som försökt överföra hiv eller exponerat andra för smitta lagförs och straffas enligt brottsbalken.
Den som inte informerat sin partner om sin hiv-status riskerar åtal och straff för framkallande av fara alternativt misshandel. Medan den som inte är medveten om sin hiv-status inte riskerar detta. Detta skapar knappast incitament för att fler vill testa sig om de bär på smittan.
Detta samtidigt som fler borde ta ansvar för sina sexuella handlingar och gå och testa sig. Många bär på infektionen utan att veta om det, vilket innebär en relativt stor smittorisk. Virusmängden i blodet är störst hos de hiv-positiva som inte medicineras.
Informationsplikten riskerar att invagga människor i en falsk trygghet. Att det är den som är smittad som ska berätta det. Ansvaret för att skydda sig vid sex skulle bli bättre om alla inblandade delade ansvaret. Var och en måste ta eget ansvar.
Det är dags att vi omvärderar lagar runt hiv. Infektionen är inte vad den tidigare var och den lag som finns kan vara kontraproduktiv och behöver moderniseras. Därför behöver informationsplikten ses över.
Det är viktigt att vi ökar fokus på att den enskilde måste ta eget ansvar för att inte bli smittad. Det finns nu en politisk majoritet för det i riksdagen i form av Socialdemokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet.
Det vore därför på tiden att en utredning om ett avskaffande av informationsplikten vid hiv kommer igång.
Fredrik Saweståhl