Nästan var tredje chef på den norrländska arbetsmarknaden går i pension inom tio år. Bara i Västerbottens län måste företagen och de offentliga verksamheterna i genomsnitt rekrytera mer än en ny chef varje arbetsdag för att ersätta de nyblivna pensionärerna. Det blir en enorm utmaning. På grund av att så många 40-talister lämnat arbetsmarknaden sedan millennieskiftet står redan många chefsjobb vakanta på grund av för få eller inte tillräckligt meriterade sökande.
Att fler unga lyfts upp på arbetsledande positioner är en förutsättning för att klara utmaningen. Att fortsätta rekrytera nya chefer, främst bland medelålders medarbetare, räcker inte för att täcka upp de stora pensionsbortfallen.
Tyvärr är trenden att unga chefer blir allt ovanligare. En kartläggning som chefsorganisationen Ledarna genomfört visar att bara drygt åtta procent av cheferna i Västerbotten är under 35 år, jämfört med nästan elva procent vid millennieskiftet. Fortsätter utvecklingen kommer ännu fler tjänster bli vakanta och jobbansökningarna bli ännu färre de närmaste åren. Nödvändigt arbete kommer inte att bli gjort, eller så får de chefer som är kvar ännu mer att göra och ännu större personalgrupper att leda.
Den viktigaste anledningen till att så få unga blir chefer är att många företag och verksamheter inte är tillräckligt bra på att identifiera och lyfta upp unga medarbetare med ledarpotential. Andelen unga chefer är lägre i Sverige än i de allra flesta EU-länder. Chefsuppdraget har heller inte i tillräcklig utsträckning anpassats för en generation som i högre grad än tidigare värderar självförverkligande, frihet och flexibilitet. Många unga vill arbeta med ledarskap, men avskräcks av chefernas arbetsvillkor.
Ett konkret exempel på hur gamla och nya värderingar krockar är lönesättningen av medarbetare. För de allra flesta unga är det självklart att lön och löneutveckling tydligt ska spegla ansvar och prestationer, och att lönesättningen på så sätt är ett av chefens viktigaste verktyg för att ge tydlig återkoppling. Men på många arbetsplatser bygger lönesättningen fortfarande i hög grad på kollektiva principer. Huvuddelen av löneutrymmet ska smetas ut lika för alla, oavsett arbetsinsats. Löne- och utvecklingssamtal blir mer en avskräckande administrativ börda än en lockande del av ledarskapet.
Att unga chefer har blivit ännu mer sällsynt i det västerbottniska arbetslivet under 2000-talet, trots stora pensionsavgångar, vittnar om att arbetet med att modernisera chefsrollen, chefsrekryteringen och spelreglerna på arbetsmarknaden måste intensifieras. Företagen, kommunerna och landstinget behöver ompröva hur man hittar, rekryterar och behåller nya ledare och cheferna behöver få tydliga mandat och förutsättningar för sitt ledarskap. Det arbetet måste börja nu. Chefsbristen kommer inte sedan, någon annan gång. Den är redan här.
Annika Eliasordförande Ledarna
Saga Forsmarkledarskapsutvecklare Ledarna