Utanför fönstret blommar hägg och syren.
Det är högsäsong för bröllop.
Men många par som vill ta detta stora steg står utan förrättare som kan möjliggöra vigseln. I veckan har vi borgerliga vigselförrättare skrivit till både riksdag och regering om hur det som är en otroligt viktig tjänst för medborgarna inte prioriteras politiskt.
I takt med att de borgerliga vigslarna blir fler ökar också behovet av borgerliga vigselförrättare. I takt med tiden går dock inte den lagstiftning som styr uppdraget eller de incitament för förrättarna som gör att vi använder helger och semestrar för att uppfylla medborgarnas dröm.
I 30 år har de borgerliga vigselförrättarna ersatts med 110 kronor per vigsel, oavsett var vigseln utförs eller hur lång tid förberedelser, resor och vigselakt tar i anspråk. Det gör att det blir allt svårare för de par som önskar bli vigda borgerligt, och gärna personligt, att få sin önskan uppfylld.
I skrivande stund är den första lediga tiden i Stockholms stadshus drygt fyra månader bort. För att hitta en vigselförrättare som är beredd att viga på annan plats tar det inte sällan månader av tröstlösa förfrågningar innan paret hittar en frivillig. Om det ens går.
Situationen har tyvärr lett till att det krävs att paret själv känner en förrättare, eller har en bekant som känner en förrättare, eller att det är andra särskilda omständigheter som gör att vigselförrättare ställer upp på annan plats. Villkoren och därmed situationen för paren skiljer sig dessutom åt beroende på var i landet man bor.
Detta är i grunden mycket fel, inte minst då myndighetsuppdraget utgör en mycket viktig tjänst för medborgarna. Detta viktiga uppdrag bör också värdesättas ekonomiskt, annars blir det inte av. Det är hög tid att höja landets vigselförrättares ekonomiska ersättning för att möta den ökade efterfrågan på borgerliga vigslar.
Enligt SCB:s statistik ingicks 53 817 vigslar 2016. Av dessa var en betydande del borgerliga. Det finns heller ingen tendens till avtagande efterfrågan, snarare tvärtom.
De borgerliga vigselförrättarnas ersättning har legat konstant sedan 1987. Lagen är från en svunnen tid och regeringen bör snarast ta initiativ för en sådan ändring att vigselförrättare ersätts för nedlagd tid och därmed skapar incitament för att möta medborgarnas ökade efterfrågan på våra tjänster.
Så som läget är nu är det många populära och erfarna förrättare som slutar.
En hög omsättning på förrättare leder till att mycket värdefull kompetens går förlorad.
Det är inte rimligt att en för medborgarna så viktig samhällsfunktion ignoreras på det sätt som sker i dag.
Ordningen att det krävs kontakter för att få en myndighet att utföra ett för medborgaren avgörande uppdrag är inte bara otidsenligt utan också direkt odemokratiskt.
Vi ser fram emot en ny ordning där alla har samma möjlighet, och där förrättarna kan lägga ner tid och energi på att uppfylla några av medborgarnas kanske viktigaste händelser i livet. Just nu står många förtvivlade par och söker en lösning.
Vi hoppas att nästa gång häggen blommar så har Sverige ett bättre system för att möta de blivande äkta makarnas önskningar och behov.
Vi som undertecknat detta debattinlägg är beredda och villiga att ge av vår tid för att tillgodose medborgarnas önskan om en minnesvärd vigselceremoni som utformas på ett personligt sätt.
Men som systemet ser ut i dag är det en för stor insats i förhållande till den erhållna ersättningen att räkna med att vi ska kunna avsätta tid för förarbete, resa och ceremoni – särskilt när efterfrågan ofta gäller helger och röda dagar.
Caroline Närhi