Vintern övergår så sakteliga i vår, även kallat årsmötestiden.
Föreningar och partier håller sina årsmöten. Nomineringar ställs mot varandra och nöts mot valberedningens förslag. Ofta går det smärtfritt till, ibland blir det mer livat.
Oavsett om det rör sig om filatelistklubben, origamiföreningen eller självaste partiet så finns det vissa gemensamma nämnare: idérikedom, kämparglöd och framtidstro?
Absolut.
Allianser, taktik och fulspel?
Ja, kanske, men det är också ett hyfsat rimligt mänskligt beteende att värna om de som står en närmast, och oavsett ideologisk hållning så är det ibland så att man står just sig själv närmast av alla. Personstrider och bouppteckningar tenderar att locka fram det värsta hos människan.
Övriga likheter mellan bouppteckningar och partiorganisationer lämnar jag därhän, fritt för tolkningar för den som så önskar. Poängen är snarare att i en organisationskultur så finns en uppsjö av personlighetsdrag och beteenden.
Klart som korvspad att det uppstår konflikter.
Däri finns gott om drama, konflikt, strid och debatt, men också vunna segrar, gemenskap, energi och engagemang. Jargongen vid det interna partimötet kan stundom påminna om dramaturgin i valfri högljudd dokusåpa – om än sakfrågornas karaktär skiftar.
Till helgen inleds socialdemokraternas partikongress i Göteborg. Den spridda bilden av en politisk elit i kontrast mot vanligt folk får sig här en rejäl törn: 350 ombud från hela vårt avlånga land, med varierande politisk erfarenhet, spridda åldrar och bakgrund.
Där har vi alla samma roll, och rösterna väger lika tungt. Där spelar det mindre roll om du är kommunalråd i valfri mellanstor kommun eller om du är den som säljer flest första maj-märken i ditt distrikt. Du är där som ombud och har fått ett viktigt uppdrag i att forma partiets politik.
Redan innan kongressen börjat pågår samtalen. Vilka argument ska lyftas fram, hur lägger vi bäst fram våra idéer?
Det handlar om att i första hand bedriva politik, i andra hand att vinna val.
Här ska möjligheterna lyftas fram, och vi ska hjälpas åt.
För en sak är viktig att komma ihåg – oavsett parti eller föreningsengagemang – man får inte mycket vettigt gjort om man är fullt upptagen med att lägga krokben för andra.
Mina förhoppningar inför Göteborg?
Mindre bouppteckning och öråd – mer skapande av ett framtidskontrakt.
Emilia Hallin
socialdemokratisk ordförande i kulturnämnden i Skellefteå
Man får inte mycket vettigt gjort om man är fullt upptagen med att lägga krokben för andra.
