Det var i mars 2012 som kommunfullmäktige antog kommunens kulturplan. I den ”prioriteras byggandet av ett kulturhus, ett hus för scenkonst som främst inhyser Västerbottensteatern”. Och vidare ”i dag har Skellefteå även behov av en väl anpassad lokal för konferenser och kongresser, komplett med sidorum och andra stödjande funktioner.”
Nu – ett år senare – vill kommunen ha in medborgarnas åsikter om vad som ska finnas i kulturhuset. Men hallå, borde inte detta ha gjorts innan kommunfullmäktige antog kulturplanen? Eller har kommunen upptäckt att det fanns ett gigantiskt ”demokratiskt underskott” i den process som föregick kulturplanen? Den som pågick under några korta månader våren 2011.
Har man lyssnat på missnöjet som finns bland kulturaktiva människor?
Eller handlar det bara om ett skendemokratiskt spel?
Det kommunala informationskontor som nyligen öppnats i Vintergatan kan inge ett visst hopp. Liksom att man nu har lyssnat av med kulturföreningarnas medlemmar. Förhoppningsvis vill man göra om och göra rätt. Men helt trygg känner jag mig inte. Att det ändå pågått en debatt under ett par års tid är till stor del Norrans förtjänst. Tack för det.
För mig är det ett par frågor som är väsentliga för att kulturhussatsningen ska bli framgångsrik. - Låt processen ta tid: Luleås lyckade satsning föregicks av cirka 15 års planering. Men då lyckades man också skapa en bred folklig och politisk enighet om målet, vilket är viktigt i en så pass stor och dyr satsning. Kliv ur bulldozern. Tro inte att all visdom är samlad inom den egna organisationen. Att bygget ska påbörjas under 2014, som anges i kulturplanen, är knappast realistiskt om man vill ha ett bra resultat. Och speciellt inte med den usla medborgardialog som har förts under de två första åren av processen.
- Centralt läge: En förutsättning för att kulturhuset ska bli en framgång är att det ligger centralt. Helst inom det område som begränsas av Södra Järnvägsgatan, Stationsgatan, Skeppargatan och älven. Nordanåområdet eller Strömsörparkeringen duger inte. Ett kulturhus ska vara mer än ett utflyktsmål, det ska ligga mitt i smeten där folk rör sig dagligdags. Kulturen ska vara lika lättillgänglig som Clas Ohlson och busstationen. Vilken affär skulle vilja flytta till exempelvis Nordanåområdet? Ingen för det skulle betyda en snar konkurs. Entusiasterna tar sig till ett kulturhus vart det än ligger. Men kulturen är till för alla.
- Öppet hela dagen: Kulturhuset måste vara tillgängligt under hela dagen och kvällen och även ha förutsättningar att bli en kravlös mötesplats. Det betyder att stadsbiblioteket måste inrymmas i huset. Ingen annan kulturinstitution har personal och organisation som klarar detta. Ingen annan institution har heller ett så varierat, brett och föränderligt utbud som lockar till så täta besök och återbesök. Detta gäller för alla åldrar, kön och nationaliteter. Kommunens senaste kultur- och fritidsvaneundersökning (2010) visar att 27 procent av invånarna i Skellefteå besöker sitt bibliotek minst någon gång i månaden. Biblioteket är basen för ett levande kulturhus. Sedan ska förstås en mängd andra konstformer kunna visa upp sig och utövas.
Västerbottensteatern har uppenbarligen haft en särställning under hela den hitillsvarande resan. Satt till exempel med i den inledande kommunala arbetsgrupp som skulle förbereda frågan. Och i kulturplanen anges att främsta syftet med kulturhuset är att ge Västerbottensteatern nya lokaler. Visst, teatern är i behov av bättre och större lokaler, men måste de ligga mitt i centrum?
I en liten landsortstad som Skellefteå utgör de trogna teaterbesökarna en förhållandevis liten skara. Endast 1,5 procent av kommuninvånarna uppger att de besökt Västerbottensteatern minst någon gång per månad (2010). I senast tillgängliga årsredovisning för Västerbottensteatern (2012) anges det totala besöksantalet till 30 000 – varav drygt 15 000 inom Skellefteå kommun. Det är i nivå med en mindre biblioteksfilial. Till saken hör att teaterbesök (utom för skolelever) är en planerad kvällsverksamhet. Ett kulturhus där Västerbottensteatern utgör basen skulle helt enkelt bli ett, publikt sett, tämligen dött hus, speciellt dagtid.
Mycket oroande blir det när kommunen har tankar på att kulturhuset även ska inrymma lokaler för att ”utveckla mötesindustrin”. Detta kan bli en riktig gökunge. Ett kongresscentrum med en mängd mindre salar och stödfunktioner, en stor hörsal för 1 000 personer och dessutom Västerbottensteatern med alla dess stora behov av icke publika ytor (verkstäder, lager med mera). Vad har vi då? En byggnad som inte rymmer mycket mer och som den vanlige Skelleftebon inte får speciellt stor glädje av. Är det detta som är kommunledningens vision, eller finns möjligen tillgång till obegränsade ytor och investeringspengar?
Besök gärna informationskontoret i Vintergatan. Där finns många kloka åsikter både från allmänhet och från kulturföreningarnas medlemmar. Där hittar jag även en liten handskriven lapp med denna text: ”Det ska även vara en plats dit man kan gå för att sitta och vila, se folk, minska ensamheten.”
För mig väger en sådan röst ganska tungt. Men det gör den kanske inte för räknenissarna som sitter och klurar på att ”utveckla mötesindustrin”. Gör ditt för att påverka i denna mycket viktiga framtidsfråga för kommunen.
Robert Knutssontidigare bibliotekschef
Fotnot:Kulturhuset diskuterar du på Norran nya debattforum. Klicka på länken så kommer du dit norran.se/debattforum