På onsdag, den 20 mars, är det nationella tarmcancerdagen. Tarmcancer är den tredje största cancersjukdomen i Sverige och den största gemensamma för båda könen. Tyvärr är det också en cancerform som fortfarande har en alltför hög dödlighet.
Vi är många som berörs av cancer, var tredje svensk kommer att få cancer under sin livstid. Många lever i tron att vi har en jämlik vård och att alla får samma behandling och lika tillgång till nya läkemedel som förbättrar livskvaliteten vid en så allvarlig sjukdom – men det råder stora orättvisor.
I Socialstyrelsen riktlinjer, som gavs ut i slutet av februari, ser vi att patienter med tarmcancer drabbas hårt av socioekonomiska parametrar, hårdare än någon annan cancergrupp. Då är det kanske inte så konstigt att årets Tarmcancerrapport visar på en liten tilltro till den svenska cancervården, bara 14 procent av svenskarna tror att cancervården i Sverige är jämlik utifrån var du bor.
Det måste ske förändringar. Den viktigaste är att vi får en jämlik cancervård där alla erbjuds bästa möjliga behandling för att förlänga liv. Men det handlar också om livskvalitet den tid man har kvar – även om den ibland är utmätt. Vi brukar tala om tid för liv där varje dag, vecka eller månad ytterligare är så oerhört betydelsefull för den enskilda patienten.
I dag är det stor skillnad både mellan landstingen i fråga om vilken behandling som ges, men det finns också skillnader mellan könen och mellan sociala grupper: vita, gifta, högutbildade medelålders män får bäst behandling, visar forskning. Ska man behöva gifta sig och skriva in sig på högskolan för att få bra cancerbehandling? Det har du inte tid med när du får en cancerdiagnos …
Det kan låta raljerande men vi på Mag – tarmförbundet möter patienterna och verkligheten. Vi ser kvinnan som drabbas av tarmcancer när hon är 60 år eller pensionären, och vi ser att de får sämre behandling än den vita, gifta mannen.
Personer som i dag är mellan 30 och 49 år är de som har allra lägst förtroende för att erbjudas en bra och jämlik vård. Resultatet i Tarmcancerrapporten visar på en så låg siffra som åtta procent. Rent geografiskt så är Stockholmarna de som tror allra minst på en jämlik vård, vilket kan tyckas märkligt med tanke på att Stockholm har ett stort sjukhus – Radiumhemmet – för enbart cancervård.
Detta är ett bottenbetyg, som vi vill ha socialminister Göran Hägglunds (KD) uppmärksamhet på. För faktum är att de som svarat på enkäten – ställd av Sifo till 1 000 slumpvis utvalda personer – har rätt i sin misstro. Så vad krävs för att politikerna ska vakna och se upp från sina vackra strategier?
Birgitta Rehnbyordförande Mag- och tarmförbundet