Undersköterskan Sarah Wägnerts idéer och engagemang resulterade i lex Sarah som innebär att alla som jobbar med gamla eller handikappade måste anmäla allvarliga missförhållanden som drabbar de som vårdas.
Personal inom äldreomsorgen i Skellefteå kommun känner sig inte bekväma med att rapportera avvikelser enligt lex Sarah.
Det framgår av en intervju som Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har gjort med personal vid ett äldreboende i Skellefteå kommun och som vi kunde läsa om i Norran i fredags.
"Om det inte skulle lämnas ut i media skulle de nog rapportera mer", skriver inspektören.
Sveriges vidsträckta offentlighetsprincip tycks alltså hämma omsorgspersonalens skyldighet att rapportera enligt lex Sarah.
Det finns naturligtvis många uppenbara problem med detta.
Läs mer: Debatt: Skellefteås domstolstrots gör att brister mörkas
När anställda inom den kommunala omsorgen rapporterar risker och missförhållanden, görs detta enligt bestämmelserna om lex Sarah. Detta regleras i socialtjänstlagen och i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Dessa rapporter blir då allmänna handlingar hos kommunen. Det har två Kammarrättsdomar slagit fast. En av dessa domar gällde för övrigt Skellefteå kommun och ett ärende från 2012, då en journalist begärde ut en lex Sarah-rapport som Socialnämnden inte ville lämna ut.
Att allmänheten ska ha insyn i myndigheternas verksamhet utgör själva fundamentet i vår demokrati.
Det finns alltså tidigare domar som slår fast att dessa rapporter, efter att de har sekretessprövats, ska lämnas ut i sin helhet.
Och det finns ett syfte med denna vidsträckta offentlighet. Att allmänheten ska ha insyn i myndigheternas verksamhet utgör själva fundamentet i vår demokrati.
Denna öppenhet har exempelvis gjort det möjligt för Norran att berätta om kvinnan som försvann från ett äldreboende i Ursviken och som återfanns först efter 20 timmar. Något som senare visade sig inte vara första gången.
Händelsen rapporterades enligt lex Sarah och det ledde till att boendet vidtog ett antal åtgärder för att det inte ska upprepas, bland annat undersöktes möjligheterna till GPS:s spårning.
Läs mer: Mikael Bengtsson: Vaffö gör de på dette vise?
Att media rapporterar om uppmärksammade missförhållanden, inom exempelvis äldreomsorgen, är alltså viktigt för att medborgarna ska kunna utkräva ansvar av sina folkvalda. Ytterst sker detta på valdagen.
Att personal överväger att avstå från att rapportera är därför ett stort problem som jag hoppas att kommunen, i egenskap av arbetsgivare, hanterar genom upplysning och information.
Men det finns fler problem. Om missförhållanden inte blir rapporterade ökar också risken för att uppenbara fel och brister i verksamheten inte blir åtgärdade. I värsta fall kan sådana fel innebära fara för både personal och brukare.
Jag uppskattar dock att socialnämndens ordförande, Kenneth Fahlesson (S), i fredagens artikel tar problemet på stort allvar och trycker på vikten av att avvikelser rapporteras på rätt sätt.
Det finns nämligen bara förlorare om lex Sarah-bestämmelserna inte efterlevs.