De väntade på att någon vuxen skulle se dem. I väntan på det var de duktiga i skolan, de bråkade och det fanns dem som skar sig. De skrev uppsatser om föräldrar som söp, de gjorde specialarbeten om missbruk, de spelade upp sketcher med fyllegubbar. De tyckte att de visade vuxenvärlden att något var fel. Men ingen frågade.
Både forskning och erfarenhet från stödgrupper runt om i landet visar att de barn och ungdomar som lever med vuxna som dricker för mycket vill bli sedda och hittade i sin kurragömmalek bakom maskerna. Men de vuxnas oförmåga att prata om ett så känsligt ämne som missbruk lär i stället barnen att det är tabu att prata om detta. Så barnen berättar inget.
I IOGT-NTO:s Juniorförbund, Junis, vill vi prata om det hemligaste, och vi försöker få fler vuxna att göra det. Därför har vi i nio år fortsatt med att fråga alla landets kommuner om vilket stöd det finns för barn som lever med en vuxen som dricker för mycket. Förra året fick vi svaret att 191 kommuner (av 226 svarande) kan erbjuda speciella stödgrupper. I grupperna deltar ungefär 1,6 procent av barnen som växer upp med missbrukande föräldrar.
Vi har genom åren märkt att medvetenheten ökar kring barn som lever nära missbruk och riskbruk. Det dyker också upp nya och intressanta sätt att nå de unga människor som behöver stöd, någon som lyssnar och förstår. Med hjälp av exempelvis chattar, så kallad nätvandring och användande av sociala medier går det att nå fram på ett nytt sätt.
Runt om i landet finns också många goda exempel där man satsar på den plats som är central för att kunna stötta dessa barn: skolan. I kommuner där lärare, fritidspedagoger, skolsköterskor och annan skolpersonal exempelvis lär sig att se bakom barnens masker och har kunskap om stödgruppsverksamhet att hänvisa till, blir det enklare att stötta barnen. Det är dock uppenbart att på de flesta håll saknar lärarna verktyg för att se barnens signaler, för att lyssna och framför allt agera.
Enligt skollagen har skolan ett kompensatoriskt uppdrag när det gäller de elever som har sämre förutsättningar – vilket bland annat kan gälla barn som lever nära missbruk. Trots att vi vet att det statistiskt sett går flera elever i varje klass som lever med någon vuxen som dricker för mycket, finns det inget obligatoriskt inslag i landets lärarutbildningar som tar upp barn och missbruk. Om det sker fortbildning av skolpersonal i dessa frågor verkar till stor del bero på om just den här skolan eller kommunen har lokala eldsjälar som kan genomföra och hitta finansiering till detta.
Det är glädjande att kunskapen ökar – men vi i Junis kan inte låta bli att oroa oss över att barn som påverkas av vuxnas drickande måste se till att bo i rätt kommun eller hamna på rätt skola, för att ha en lärare som har fått kunskap om missbruk eller ha möjlighet att gå i en stödgrupp.
Det är dags att vuxenvärlden hjälper barnen att avsluta sin kurragömmalek. Genom att på allvar satsa på att de vuxna som dagligen möter barn får ordentlig kunskap om missbruk och riskbruk, så att barnen vågar prata om det allra hemligaste och de vuxna visar att de tar ansvar för det barnen vill berätta. Det är dags att vi vuxna på allvar säger till barnen: Ni är sedda. Ni behöver inte gömma er.
Christer Wik
vice förbundsordförande IOGT-NTO:s juniorförbund, Junis
Ari Leinonen
ordförande Västerbottens distrikt av IOGT-NTO:s juniorförbund, Junis