Skogen är Sveriges tredje största exportnäring som bidrar till landets handelsbalans med nästa 100 miljarder kronor årligen. Skogsnäringen skapar, inklusive förädling och indirekta verksamheter, cirka 200 000 arbetstillfällen, varav merparten på landsbygden, där varje jobb är viktigt i ett land som urbaniseras snabbast i Europa.
Vi har mycket skog i Sverige; den stående virkesvolymen är i dag dubbelt så stor som den var på 1920-talet och tillväxten är cirka 120 miljoner skogskubikmeter att jämföra med den årliga avverkningen på cirka 80–90 miljoner kubikmeter. Den totala volymen stående skog ökar alltså varje år med cirka 30 miljoner kubikmeter.
Generellt sett bedrivs skogsbruket i landet med god naturhänsyn. Mer än hälften av skogsarealen är certifierad enligt PEFC och/eller FSC. Cirka 26 procent av skogsmarken är också undantagen från skogsbruk av naturvårdsskäl.
Men tyvärr kan vi konstatera att hoten mot ägandet och brukandet ökar hela tiden. Det kommersiella utnyttjandet av allemansrätten är ett exempel där dagens situation innebär att en enskild markägare kan få stå ut med att mängder med människor drar fram i skogen och plockar bär utan att ens behöva be om tillåtelse. Så kan det inte få fortsätta. Detta var inte tanken med allemansrätten och vi i LRF fortsätter att driva frågan tills vi får en, för markägarna, rimlig lösning.
Vi kan också se hur olika miljöorganisationer, och även enskilda politiker, nu med olika argument ifrågasätter och relativiserar den grundlagsfästa äganderätten samt skapar opinion genom att svartmåla det svenska skogsbruket på ett, många gånger, mycket onyanserat sätt.
Vi ser också miljöorganisationer som försöker flytta fram sina positioner genom att överklaga enskilda skogsbrukares avverkningsplaner. Ett sådant fall var avverkningen i Änok i Norrbotten som Naturskyddsföreningen överklagade och fick rätt i första instans. Kammarrätten upphävde dock beslutet i oktober förra året och menade att en miljöorganisation inte kan överklaga det beslut Skogsstyrelsen fattat med stöd av skogsvårdslagen.
Men det hela förskräcker; kommer en skogsägare framöver att vara tvungen att ha samråd med både det ena och andra, mer eller mindre, perifera intresset innan hon eller han kan göra en åtgärd i sin skog.
I ett samhälle där de flesta numera bor i tätorter långt från lands- och glesbygd är det relativt lätt att skapa högljudda opinioner som kräver mer och mer miljöåtgärder och mer och mer skyddad skog.
Vi inom LRF tror på frivillighet när det gäller naturvårdsåtgärder inte mer regleringar och förbud. Som jämförelse kan nämnas att Finland, tvärtemot Sverige, nu väljer att avreglera skogsbruket med syfte att öka avverkningsvolymerna. Från LRF:s sida kommer vi att oförtrutet arbeta vidare för den enskildes rätt att äga och bruka sin mark.
Arne Lindströmordförande LRF Västerbotten
Mats Granathregionchef LRF Västerbotten