Klimatförändringarna kommer att ställa Sverige inför stora utmaningar, även om vi kommer lindrigt undan i en global jämförelse. Vi har att möta stigande havsnivåer, mer regn och stormar samt snabbt förändrade klimatzoner för växt- och djurliv. Men är landets kommuner beredda på det?
Enligt utkastet till FN:s nästa klimatrapport kommer havsnivån att stiga med mellan 30 centimeter och en meter fram till 2100. Därefter kommer havet att fortsätta att stiga, då sambandet mellan högre medeltemperatur och minskande polarisar är starkt. Senast koldioxidhalten låg på dagens nivå så var havsytan mellan nio och 31 meter högre än i dag.
Samtidigt rapporterar Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) att det finns ”stora brister i planeringen inför en framtida havsnivåhöjning” hos landets kustnära kommuner. 23 av 33 granskade kommuner i södra Sverige saknar dokument med längre perspektiv än fram till 2100. Nära en tredjedel saknar uppskattningar av framtida havsnivåer i sin planering.
Det kommunala självstyret innebär ett stort ansvar att möta utmaningar som till exempel att saltvatten tränger in från Östersjön till Mälaren, vilket skulle riskera två miljoner människors dricksvatten.
Statistik från SMHI visar att den globala uppvärmningen har lett till ökade regnmängder i Sverige, på sina håll 10–20 procent mer nederbörd sedan 1960-talet. Inte minst västra Sverige har de senaste åren fått uppleva flera översvämningar efter omfattande nederbörd.
Om utsläppen av växthusgaser får fortsätta som hittills beräknar SMHI att vi till nästa sekelskifte kan få omkring 20–30 procent mer nederbörd, mest i norra och västra Sverige. Detta kommer att ställa till stora problem för samhällsplaneringen och matproduktionen, samt orsaka enorma samhällskostnader.
De flesta kommuner saknar beredskap och även resurser att så långt möjligt ställa om lokalsamhället för att motverka riskerna. Det finns goda ansatser i kommuner som Alingsås, Knivsta och Sigtuna, men de är bara i början på vad som behöver göras.
Grundfrågorna är två: Hur kan vi så snabbt som möjligt ställa om den lokala ekonomin till ett oberoende av fossila bränslen, och till ett minskat energibehov? Hur kan vi mobilisera lokalsamhället i en omställning av vår infrastruktur, produktion och matförsörjning till att bli motståndskraftigt, fossiloberoende och hållbart?
Det civila samhället och folkrörelser är slumrande krafter i en sådan process. Det är hög tid att varje kommun bjuder in till demokratisk dialog om vår största framtidsutmaning.
Francisco Contreras
ordförande Latinamerikagrupperna
Torbjörn Vennström
informatör Klimataktion