Protesterna mot provbrytningen i Kallak, i Jokkmokks kommun, har satt fart på debatten om villkoren för nyttjandet av naturresurserna i Norrbotten. Något stöd för ett gruvfritt samhälle finns knappast, däremot ett starkt stöd för att mer av värdet från malmen, skogen och vattenkraften måste bli kvar i Norrbotten. Det är inte långsiktigt hållbart att råvaror och energi i stor uträckning förs oförädlade ut ur länet.
När det gäller protesterna i Kallak är det viktigt att beslut som fattats av demokratiska institutioner respekteras och inte saboteras med våld och skadegörelse. Länsstyrelsen har fattat beslut om provbrytning och företaget Beowulf har sedan tidigare tillstånd att undersöka.
I Kallak är det alltså inte fråga om en gruvbrytning eller storskalig exploatering. Innan en gruva kan komma till stånd krävs en bearbetningskoncession och ett tillstånd enligt miljöbalken, en omfattande process då hårda krav kan komma att ställas på en exploatör. Endast två procent av undersökningstillstånden leder till koncession, ännu färre till en gruva.
Gruvindustrin är viktig för Norrbotten och samhällsutvecklingen i stort. Förslag om utbyggnad av till exempel järnväg och informationsteknik faller platt utan gruvbrytning och framställning av metaller. Den svenska miljölagstiftningen ställer hårda krav på exploatörerna, och ett ökat nyttjande av mineraler från gruvor i exempelvis Afrika och Asien är knappast att föredra ur ett hållbarhetsperspektiv.
En avgift på råvaror och energi, som oförädlade förs ut från Norrbotten och andra råvaruproducerande områden måste kunna avsätts för näringslivsutveckling i regionen. Kapitalet skulle kunna användas för att finansiera till exempel riskkapital, sänkta arbetsgivaravgifter och infrastruktursatsningar. Dessutom skulle det ekonomiskt stimulera en ökad vidareförädling av naturtillgångarna i regionen.
Låt oss ta lärdom av den gigantiska utbyggnaden av vattenkraften under förra seklet och som har haft en enorm betydelse för Sveriges utveckling som industrination. Frågan är dock om den ur ett strikt norrbottniskt perspektiv haft samma positiva betydelse när väl bygget av kraftanläggningarna avslutades.
Kvar lämnades torrlagda älvfåror, förstörda ekosystem och en utarmad lokal företagsstruktur. Snarlikt, om än inte lika tydligt, är utvecklingen inom storskogsbruket. Låt oss inte göra om samma misstag med gruvnäringen.
Stefan Tornberg(C) ledamot kommunfullmäktige Luleå