Alliansen befinner sig i samma dilemma som under mandatperioden 2010 till 2014. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Regeringens kollaps gör att Alliansen framstår som mer beredd att ta över än vad den är.
Det är emellertid inte så att allianspartiernas skuggbudgetar visar några svar på idétorkan som uppstod efter valet 2010.
Kristdemokraterna förblir Alliansens stora sorgebarn. Förväntningarna på Ebba Busch Thor är stora, men efter att hon satt på läktaren och spelade upprörd när KD:s ombud fällde DÖ har partiets avtryck varit små.
Det trängda läget bekräftas av KD:s skuggbudget. Nyanställningar med 75 procent av kollektivavtalad lön och 2 000 nya poliser skvallrar inte om någon sprudlande idéutveckling.
Problemen är nästan lika stora för Liberalerna. Försöket att förtydliga partiet genom att byta namn må vara tillräckligt för de sex procent av väljarna som ännu ser 43-årige Erik Ullenhag som en talang på tillväxt – men inte för så många fler.
L:s skuggbudget innehåller förslag om startjobb med lön på mellan 14 000 och 16 000 kronor i månaden. Därutöver kan partiet tänka sig lagstiftning om lägre ingångslöner och håller fast vid sitt gamla krav om sänkt värnskatt.
Bekymret är att Moderaterna, som är fem gånger så stort som L, håller fast vid Reinfeldts linje att inte utmana LO-kollektivet.
Centerpartiet har ett lika dåligt förhandlingsläge. Det är osannolikt att C får igenom sin reform om etableringslån för nyanlända – ett förslag som kan snabba på integrationsprocessen, men riskerar att öka skuldsättningen i socialt utsatta grupper – när M vill prioritera ekonomiskt ansvarstagande.
Alliansen befinner sig alltså i samma dilemma som under mandatperioden 2010 till 2014. Partierna har visat att man klarar av att kompromissa, men M dikterar villkoren i den ekonomiska politiken, och tre av fyra partier trevar efter sin roll i samarbetet med ett mycket större.
Arbetet inför Alliansens gemensamma valmanifest 2018 har inte kommit så mycket längre än att partierna är överens om besparingar i sjukförsäkringen och att Sverige behöver fler poliser.
Det är ett ganska skralt utgångsläge – som inte hade räckt mot en dugligare S-regering.
Lars Kriss
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Partierna har visat att man klarar av att kompromissa, men M dikterar villkoren i den ekonomiska politiken.
