Trots en dramatisk vår råder det stiltje i partipolitiken.
Få har anledning att glädjas över SCB:s senaste partisympatiundersökning.
Miljöpartiet har mist två statsråd och två procentenheter i väljarstöd sedan det senaste valet. Bristen på framgångar i regeringssamarbetet är uppenbara och för MP är den djupa krisen inte över.
Läget är något bättre för Socialdemokraterna, som ökar efter den inledande regeringsförvirringen, trots att alla förtroendemätningar visar att Stefan Löfven (S) är en sällsamt svag statsminister.
Sverigedemokraterna backar med 2,6 procentenheter sedan förra SCB-mätningen vilket avbryter uppgången sedan valet 2014. Främsta orsaken är den omsvängning som både Moderaterna och Socialdemokraterna gjort i flyktingpolitiken, vilket gör att SD förlorar i relevans.
Borgerlighetens sorgebarn Kristdemokraterna tar sig inte över riksdagsspärren. Ebba Busch Thors utrymme att hämta väljarstöd högerifrån har försvunnit sedan Moderaterna rört sig ut mot kanten.
Moderaterna ökar, men individuella partiframgångar skapar ingen stark alliansregering. Att Alliansen inte lyckas ta tillvara på det osäkra parlamentariska läget måste ses som ett underbetyg.
Allianspartierna är två procentenheter mindre än regeringsunderlaget S, MP och Vänsterpartiet. Tre av fyra allianspartier underpresterar i opinionen och S är fortfarande större än M. Regeringen vinner en knapp seger på walkover.
De är två haltande regeringsalternativ som presenteras för väljarna. Trots att SD backar kommer inget av de traditionella blocken att få egen majoritet vid nästa val. Vi har en framtid av fortsatt parlamentarisk oreda och svaga regeringar om inget radikalt sker med blockpolitiken.
Tove Mellgren
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
De är två haltande regeringsalternativ som presenteras för väljarna.
