Algblomningen har nyligen nått den svenska kusten för första gången i sommar. Produktionen av cyanobakterier pågår i Östersjön, längs hela svenska kusten från Stockholm ned till Skånes ostkust. Hur omfattande och långvarig den blir beror på väderläget. Men oavsett vad som händer i år kommer problemet att finnas kvar på lång sikt om inte politikerna agerar.
Enligt en ny undersökning från Världsnaturfonden WWF tycker nästan hälften av svenskarna att algblomningen har blivit värre under de senaste tio åren. 15 procent uppger att de någon gång rest utomlands på badsemester, i stället för att stanna hemma och bada i Östersjön eller en svensk sjö, på grund av algblomning.
Situationen är illa och WWF – som just nu driver kampanjen Svenska Pärlor – jobbar för att beslutsfattarna ska öka arealen och kvalitén av skyddade vattenområden i Sverige. För att vi ska kunna uppnå det måste Sveriges politiker stärka resurserna till naturskydd. Faktum är att vi internationellt har lovat att skydda tio procent av våra kust- och havsområden, något vi i dag bara uppnår till hälften.
Algblomning förekommer när havet och insjöar är övergödda. Utsläppen från jordbruket är oftast den enskilt största boven. Det finns flera typer av blågröna alger – eller cyanobakterier som de också kallas – som orsakar algblomning i svenska insjöar och Östersjön. Det är just i Östersjöns bräckta näringsrika vatten som cyanobakterierna trivs så förträffligt, eftersom de inte klarar av de höga salthalterna på Västkusten i Skagerack och Kattegatt.
Tyvärr ser prognosen för fortsatt eller ökad algblomning illavarslande ut. Otillräckliga insatser för att minska läckaget från jordbruket runt Östersjön gör att tillförseln av fosfor och kväve fortfarande är för hög. Övergödning leder till algblomning som i sin tur bidrar till fler syrefattiga och döda bottnar. De döda havsbottnarna i Östersjön har tredubblats under 2000-talet. De ligger nu på en nivå som aldrig tidigare dokumenterats och motsvarar ytan av två Danmark. Samtidigt har regeringen dragit in de pengar som fanns avsatta för att lokalt åtgärda problemen.
Östersjön omges av åtta EU-länder samt Ryssland och är ur ett globalt perspektiv en välmående region med upplysta medborgare. Inom Helsingforskommissionen, Helcom, kom länderna 2007 överens om en gemensam handlingsplan för Östersjöns miljö, bland annat för hur övergödningen ska stoppas. Målet är att uppnå god ekologisk status 2021 och minska tillförseln av kväve med cirka 100 000 ton per år. Enligt en ny granskning som WWF gjort lever inget land upp till de löften och den tidplan som antagits. Sverige ligger på en delad tredjeplats med Estland efter Finland och Tyskland, men inget land klarar godkänt.
Just nu pågår olika projekt för att syresätta bottnar och att kemiskt binda fast fosfor på havsbotten. Det är bra, men det kan aldrig lösa Östersjöns egentliga problem – vi måste minska utsläppen från jordbruket, avlopp och sjöfart.
När miljöministrarna i Östersjöregionen möts i Köpenhamn i oktober så är det upp till bevis. Trots fina planer, många projekt och vackra ord, råder det stor brist på konkreta insatser. Kraftfulla beslut krävs för att vi inte ska öka algblomningen i framtiden.
Håkan Wirténgeneralsekreterare WWF
Lennart GladhÖstersjöexpert WWF