Klimattoppmötet i polska Katowice är över.
Världens ledare har kommit överens om en regelbok för hur Parisavtalet ska genomföras i praktiken.
Överenskommelsen inger hopp och visar att klimatförändringarna tas på allvar. Men ska Parisavtalet göra skillnad på riktigt räcker inte regelboken. För att nå målen krävs det att alla stora utsläppsländer är villiga att bidra. Så länge de inte är det spelar det tyvärr ganska liten roll vad Sverige och EU gör för att minska utsläppen och bromsa vår planets uppvärmning.
FN:s klimatpanel IPCC släppte nyligen en rapport som visar att det krävs omfattande insatser för att den globala temperaturhöjning i enlighet med målen från Paris ska stanna vid 1,5 grader. Med dagens ambitionsnivå från världens länder skulle temperaturen stiga med tre.
Tiden är knapp och länderna har bara råd att använda de styrmedel och genomföra de reformer som är mest kostnadseffektiva och som gör allra störst skillnad.
Inte ens EU som står för nio procent av de globala utsläppen kan på egen hand göra en avgörande skillnad.
Klimatutmaningen är gränsöverskridande och det internationella samarbetet avgörande.
EU är den mest betydelsefulla arenan för den svenska klimatpolitiken. Det kanske viktigaste verktyget inom EU, för att minska utsläppen av växthusgaser, är handeln med utsläppsrätter som täcker knappt hälften av EU:s totala utsläpp. Systemet måste utvecklas och fler länder anslutas.
Men inte ens EU – som står för nio procent av de globala utsläppen – kan på egen hand göra en avgörande skillnad.
Den skillnaden måste göras globalt och då är Parisavtalet, som det är utformat i dag, otillräckligt.
Det är ett väl känt faktum att USA, som släpper ut näst mest växthusgaser i absoluta tal, och som ligger högt upp på listan också vad gäller utsläpp per capita, har lämnat Parisavtalet. Mindre känt är att Kina, som släpper ut allra mest i absoluta tal, och mer än EU per capita, enligt Parisavtalet tillåts öka sina utsläpp.
Tredje största utsläppsland i absoluta tal är Indien, som inte har några åtaganden alls i Parisavtalet. Deras utsläpp per capita är fortfarande ganska låga. Men den ekonomiska utvecklingen, tillsammans med den stora befolkningen och frånvaron av en bortre gräns för när utsläppen ska minska, gör landet till en tickande utsläppsbomb.
Det är bra att världens ledare kunnat enas om en regelbok. Men det räcker inte.
Nyckeln till ett framgångsrikt klimatarbete ligger i att EU och vi i Sverige gör vårt, samtidigt som vi inspirerar och driver på övriga världen. Där USA, Kina och Indien gör sitt.
Bara så kan Parisavtalets visioner bli verklighet och vår planet räddas.
Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker