Klimatutsläppen måste minska de kommande åren, men hur ser en effektiv klimatpolitik ut?
Sex familjer i Åre kommun ska lära sig att leva mer klimatsmart. Beviljat stöd: 175 000 kronor.
CO2-banta med klimatterapi. Beviljat stöd: 1,2 miljoner kronor.
Regeringens satsning ”Klimatklivet” har varit omdebatterad alltsedan starten 2015. Tidigare har bland annat Konjunkturinstitutet kritiserat effektiviteten.
I förra veckan (17/1 2019) anslöt sig också Riksrevisionen till kritikerna: de utsläppsminskningar som projekten i ”Klimatklivet” ska generera beräknas inte på ett korrekt sätt. Regeringen har gett en ”ensidigt positiv bild av satsningen” och inte gjort en övergripande samhällsekonomisk bedömning.
Även klimatpolitiken måste ha respekt för skattebetalarnas pengar.
Ingen som läst om projekt som de ovan nämnda kan vara förvånad. ”Klimatklivet” lider av uppenbar ineffektivitet, som också kan kvantifieras: Riksrevisionen beräknar att utsläppsminskningarna som ”Klimatklivet” har, eller kommer att generera, kostar mellan en och fyra kronor per kilo koldioxid, det vill säga mellan 1 000 och 4 000 kronor per ton. Om regeringen i stället köpt och annullerat utsläppsrätter i EU:s system för utsläppshandel hade priset varit runt 220 kronor per ton.
Skattebetalarna har alltså betalat mellan fem och arton gånger mer än nödvändigt.
Att Moderaterna och Kristdemokraterna i sin budget halverade ”Klimatklivet” var därför klokt, och definitivt inte ett ”dråpslag mot klimatet” som miljöminister Isabella Lövin skrev (18/12 2018).
Borde då Moderaterna och Kristdemokraterna ha lagt ner satsningen helt och hållet?
Nja, ”Klimatklivet” är en bred och spretig satsning, där pengar kan delas ut till alla tänkbara projekt. Men den absolut vanligaste posten för beviljade anslag rör utbyggnad av laddinfrastruktur och andra alternativ för fossilfria transporter. Sådana investeringar kan göra marginell nytta var för sig, men bidrar sammantaget till att göra omställningen av transportsystemet möjlig.
Att en del av klimatomställningen kommer att bli dyrare än priset på utsläppsrätter är också något vi får leva med. Vissa sektorer släpar efter eller är dyrare att ställa om.
Det är inte ett argument mot att investeringarna måste göras.
Men det betyder inte heller att satsningarna kan tillåtas vara hur ineffektiva som helst. Det handlar om legitimiteten för klimatomställningen, där projekt som syftar till att “inspirera familjer att leva klimatsmart” gör mer skada än nytta.
Även klimatpolitiken måste ha respekt för skattebetalarnas pengar.
Joakim Broman, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån