För att hejda klimatförändringarna måste inriktningen vara att snabbt och kraftfullt minska utsläppen.
Symbolpolitik som att utlysa klimatnödläge bör inte vara i fokus.
En rad kommuner, däribland Göteborg, Helsingborg, Malmö och Stockholm, diskuterar om de ska utlysa klimatnödläge – ofta utifrån medborgarförslag.
Flera organisationer menar att regeringen borde utlysa ett nationellt klimatnödläge.
Tankesmedjan Fores har granskat effekterna av klimatnödläge där det införts. Det imponerar inte.
Storbritanniens nödläge infördes sedan en parlamentarisk motion från oppositionen bifallits; ett icke-bindande tillkännagivande som inte haft någon påverkan på brittisk klimatpolitik. Dagen efter att Kanadas regering utlyst klimatnödläge godkände de en massiv pipeline för ökad produktion av olja från tjärsand – med förvärrad klimatpåverkan som följd.
De båda exemplen visar att ett utlysande av klimatnödläge är mer politiskt ploj än den starka politiken som klimatfrågan kräver.
Vi ser heller inte någon skillnad i klimatagerande mellan städer som utlyst nödläge och de som inte gjort det.
Vi ser inte någon skillnad i klimatagerande mellan städer som utlyst nödläge och de som inte gjort det.
För att ett klimatnödläge ska få reell betydelse bör det först i lag definieras vad det innebär; vem har mandat att göra vad och under hur lång tid gäller detta nödläge.
Det tar tid, och vi har bråttom i klimatfrågan. Det är ett skäl till att inget av riksdagens partier, ingen miljöorganisation eller några juridiska aktörer föreslog att klimatnödläge ska införas som begrepp när klimatlagarna togs fram. Det finns inte heller med bland klimatpolitiska rådets rekommendationer.
Krutet i klimatfrågan bör läggas på faktiska, långtgående utsläppsminskningar. Här har Sverige som föregångsland en viktig roll. Våra klimatmål är ambitiösa och vi vill inspirera omvärlden att minska sina utsläpp. Kommuner, företag, organisationer och individer är centrala spelare i detta, och mycket kan uppnås genom att systematiskt genomföra vad som redan sker på olika håll.
Riksdag och regering måste också visa att de tar Klimatpolitiska rådet på allvar. Rådet konstaterar att utvecklingen går för långsamt; utsläppen minskar med mindre än en procent per år vilket skulle behöva accelerera till fem–åtta för att målen ska nås.
Rådet ger 16 rekommendationer för hur politiken kan skärpas och förtydligas, med särskild fokus på transporter, som står för omkring en tredjedel av Sveriges utsläpp. Om inte rekommendationerna följs kommer klimatlagen och utsläppsmålen att försvagas och ifrågasättas.
Miljöorganisationer och klimatengagerade individer bör kräva konkreta utsläppsminskningar snarare än till intet förpliktigande utlysningar av klimatnödläge.
Signalpolitikens tid är över.
Nu behöver vi en stark klimatpolitik full av åtgärder och verktyg – för vi har ett reellt och akut klimatnödläge.
Mette Kahlin McVeigh, programchef klimat Tankesmedjan Fores