Förpackningsindustrins nyårslöfte borde vara att ta producentansvaret på allvar

Debatt. 17 avfallsaktörer i Norr- och Västerbottens kommuner menar att producenterna slingrar sig ur de nya kraven på bostadsnära insamling av tidningar och förpackningar. Kostnaden hamnar i stället på konsumenter och kommuner. Det är hög tid för förpackningsindustrin att skapa ett samordnat insamlingssystem.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Miljö2020-01-17 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined

Tjugofem år efter införandet av producentansvaret för förpackningar och tidningar ser vi att det inte blev som det var tänkt.

Många tar sig förvisso till återvinningsstationerna, men producenterna lyckas sällan tömma i tid. I inlandet lyser dessutom återvinningsstationerna med sin frånvaro på många platser. Återvinningsbart material slängs också i restavfallet. En tredjedel av en genomsnittlig soppåse består av förpackningar och tidningar.

Med start 2021 ska producenterna enligt lag ordna insamling nära konsumenterna. 2025 ska alla ha möjlighet att lämna förpackningar och tidningar där de bor. För oss i norra Sverige är det viktigt med ett väl fungerande, bostadsnära insamlingssystem som möter de lokala utmaningarna:

- Ökad återvinning trots stora avstånd

Vi är 17 kommuner som präglas av stora avstånd. En bostadsnära insamling är angeläget – både i stad och på landsbygd. Mängden felsorterade förpackningar kan minska med 20–30 procent och tidningar med 25.

För oss i norra Sverige är det viktigt med ett väl fungerande, bostadsnära insamlingssystem som möter de lokala utmaningarna.

- Ett samordnat system av miljöskäl

Just nu utvecklas två system parallellt: kommunernas bostadsnära och producenternas ute på stan. Förpackningsindustrins system bör i stället samordnas med det kommunala ansvaret för hämtning av rest- och matavfall.

- Ekonomisk täckning för hela insamlingssystemet

Producenterna ska ta fullt kostnadsansvar för ett samordnat insamlingssystem för alla fem materialslag. I dag är ersättningen densamma för varje kommun, men här i Norrland täcks inte kostnaderna på grund av avstånden.

Tar då producenterna sitt ansvar i norra Sverige? Knappast. Trots att det saknas nationell statistik för tidningsåtervinning lutar de sig mot påstått hög återvinning för att krångla sig ur regelverket. Den faktiska återvinningsgraden är oklar eftersom pappersproducenterna vägrar lämna ut uppgifter.

Om producenternas statistik är höljd i dunkel är siffrorna från Avfall Sverige desto klarare: 40 000 ton tidningar hamnar nu i soppåsen och går till energiåtervinning.

Svenska hushåll har sedan producentansvaret infördes 1994 betalat 20 miljarder kronor för felsorterade förpackningar och tidningar, samtidigt som kommunerna gratis har upplåtit mark för återvinningsstationer till ett värde av 48 miljoner kronor – varje år i 25 år.

Det finns en enorm besparings-, miljö- och bekvämlighetspotential i en förändring. Nu är det dags att producenterna axlar sitt ansvar och ordna den bostadsnära insamling som lagen kräver – i hela landet.

Jonas Callin, VA-chef Arjeplog kommun

Johan Åberg, avfallschef Arvidsjaur kommun

Jimmy Johansson, teknisk chef Bjurholms kommun

Pierre Danielsson, VA- och renhållningsingenjör Dorotea kommun

Örjan Svensson, avfallschef Lycksele avfall och vatten

Lars Grundberg, teknisk chef Malå kommun

Daniel Bäckström, renhållningsingenjör Nordmaling kommun

Elin Andersson, teknisk chef Norsjö kommun

Eva Glaas, administratör samhällsbyggnad Robertsfors kommun

Agneta Lantto-Forsgren, verksamhetschef Skellefteå kommun och ordförande i Samrådsgrupp avfall

Lars-Gunnar Burman, renhållningsingenjör Sorsele kommun

Anna Brunned, renhållningsingenjör Storuman kommun

Elisabeth Johansson, renhållningschef Vatten och avfallskompetens i norr

GunInger Fryklund, renhållningsansvarig Vilhelmina kommun

Inger Olofsson, renhållningschef Vännäs kommun

Thord Dahlberg, arbetsledare GVA Åsele kommun