Klimatpolitiska rådet dömer i en ny utvärdering ut regeringens klimatpolitik.
”Den största bristen i handlingsplanen är att regeringen inte redovisar i vilken mån planen förväntas bidra till att klimatmålen kan nås. Insatserna är dessutom genomgående diffust beskrivna och utan tidplan. Handlingsplanen uppfyller därför inte klimatlagens krav.”
Det var ord och inga visor när Ingrid Bonde, ordförande för det klimatpolitiska rådet, presenterade årets utvärdering av regeringens klimatpolitik.
Det var regeringens så kallade klimathandlingsplan som främst stod i skottgluggen för årets granskning.
Kortfattat går handlingsplanen ut på att Sverige ska vara fossilfritt 2045, bland annat med det omtalade delmålet om en fossilfri transportsektor till 2030. Men det målet kommer inte att uppnås med nuvarande politik – om man lyssnar på experterna i klimatrådet.
Och trots regeringens självgoda ton i klimatdebatten har de nationella utsläppsminskningarna börjat stagnera under Stefan Löfvens regeringstid. Från genomsnittliga minskningar på runt två procent per mellan 2003 och 2014 är de nu nere på endast en.
Klimatförändringarna väntar inte på någon eller något. Inte heller den svenska regeringen.
Det ska påtalas att konjunktursvängningar spelar in här, liksom att en ekonomis initiala utsläppsminskningar generellt sett är enklare och billigare än de som behöver göras senare.
Som det klimatpolitiska rådet anmärker saknas konsekvensanalys i nuvarande klimatpolitik. Kanske handlar det om att regeringens politik i för stor utsträckning fokuserar på yta, och att signalera handlingskraft för väljarkåren, snarare än att genomföra långsiktiga reformer med faktiska resultat. Om man får vara lite cynisk, alltså.
Det kanske tydligaste exemplet är det nya bonus malus-systemet, som inte bara leder till privatexporterade elbilar, utan även, enligt beräkningar från tankesmedjan SNS konjunkturrådsrapport, är mycket dyrt i jämförelse med andra utsläppsminskningar. I vissa fall nästan 30 gånger dyrare per ton koldioxid.
Granskningen kan ses som en ny läxa i att retorik ofta inte motsvarar politik. Trots att vi har haft ett miljöparti i regeringen i dryga fem år – som inte sällan slänger sig med begrepp som klimatkatastrof – tycks klimatpolitiken inte förbättras. Omställningen går till och med långsammare.
Resurseffektivitet, kompetensutveckling inom myndigheter och konkretisering av hur handlingsplanen ska genomföras är kärnan i expertgruppens rekommendation till regeringen. Tråkiga ord för ett parti som Miljöpartiet. Men icke desto mindre nödvändiga. Klimatförändringarna väntar inte på någon eller något. Inte heller den svenska regeringen.
Pontus Almquist, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån