Genom att man kom överens om en regelbok för hur Parisavtalet ska följas blev klimatförhandlingarna i polska Katowice en framgång.
Samtidigt blev det återigen uppenbart att många, trots de tydliga effekterna av de pågående klimatförändringarna, är mer rädda för samhällsförändring än för klimatförändringarna.
Därför är det olyckligt att många inte känner till den positiva utveckling som sker inom flera områden. Okunskapen om möjligheterna är ett lika stort problem som okunskapen om klimatförändringarna. Det riskerar att fördröja den nödvändiga omställningen i en tid då många tekniksprång behöver genomföras.
Det har skett en revolution inom förnybar teknik. Även om de fossila alternativen dominerar inom elproduktionen globalt har det skett ett prisras på sol- och vindkraft de senaste åren, som i stora delar av världen gör dem till det billigaste alternativet. I Indien är det till exempel billigare att installera ny vind- och solkraft än att fortsätta elda i redan existerande kolkraftverk.
De flesta av de stora bilföretagen satsar nu på laddbara bilar, och i takt med att fler skalar upp produktionen faller också priset. Redan i dag kan en elbil mäta sig med bensin- och dieselbilar, om man räknar på totalkostnaden för att köpa och äga bilen, och snart gäller det även för inköpspriset.
Ska Sverige hänga med, och lyckas dra fördelar av omställningen, måste vi också vara medvetna om att den sker.
En undersökning som opinionsinstitutet Novus gjort på uppdrag av Fossilfritt Sverige visar att även vi systematiskt underskattar utvecklingen på klimatområdet. Bara en av tio visste till exempel att solcellspriserna inte bara halverats, utan fallit med 90 procent på tio år, eller att elbilsbatterierna nu kostar en tredjedel av vad de kostade för fem år sedan.
Det är i och för sig inte så konstigt när förändringen går så fort. Men ska vi stötta politiska klimatreformer, och förmås att investera i förnybar teknik, underlättar det naturligtvis med fakta.
Två tredjedelar av de tillfrågade visste inte heller att Sverige kommit en bra bit på vägen mot att bli klimatneutralt och att utsläppen minskat under 2000-talet.
Men vi ska inte slå oss för bröstet och tro att vi är bättre än andra länder, för det är vi inte. Poängen är i stället att om folk är medvetna om att landets utsläpp minskat med 25 procent, samtidigt som tillväxten ökat, skulle satsningar på klimatet inte längre ses som en uppoffring utan som ett självklart sätt att modernisera och utveckla vår välfärd.
Sveriges största möjlighet att påverka de globala utsläppen är genom att utveckla ny teknik, som snabbt kan spridas till andra länder, och att visa att välfärden ökar i takt med att de fossila bränslena fasas ut. Då kan det bli en kapplöpning ut ur fossilsamhället.
Svante Axelsson, nationell samordnare Fossilfritt Sverige