FN:s klimatpanel IPCC släppte i höstas rapporten ”Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate”.
Den handlar om hur klimatförändringarna påverkar haven och kryosfären, alltså miljöer som består av fruset vatten som glaciärer, is, snö och permafrost.
Den nya IPCC-rapportens budskap är tydligt: vi måste agera nu för att snabbt minska utsläppen och stärka den biologiska mångfalden. Annars kan så många som en miljard människor påverkas av de höjda havsnivåerna redan 2050. Vi måste skydda den biologiska mångfalden och stärka motståndskraften i havens ekosystem för att motverka effekterna av klimatförändringarna.
FN har publicerat två andra illavarslande rapporter. IPCC:s ”Special Report on Climate Change and Land” visar tydligt vikten av att bromsa klimatförändringarna till 1,5 grader, eftersom konsekvenserna annars blir ödesdigra. FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald (IPBES) släppte i maj 2019 en rapport om det kritiska tillståndet för jordens biologiska mångfald.
Det skrämmande budskapet löd: ”En miljon arter riskerar utrotning”.
Forskarna är eniga. Om ingenting drastiskt görs, för att minska utsläppen av växthusgaser och stoppa artutrotningen, riskerar vi mänsklighetens framtid med minskad matproduktion, sämre tillgång till sötvatten, dränkta kustområden och värmeperioder med hetta och annat extremväder.
Förödande bränder observeras allt oftare i exempelvis Amazonas, Indonesien, Ryssland, USA och Arktis. Förutom faran för de livsmiljöer som förstörs, och de människor som drabbas, bidrar de till att utsläppen av växthusgaser ökar. Arktis är extra känsligt eftersom det finns mer kol lagrat i permafrosten än allt kol i luften.
Därför är det avgörande att permafrosten inte tinar. Klimatförändringarna i Arktis sker nu två-och-en-halv gånger snabbare än vid förra seklet.
Hela världen påverkas när haven värms upp och isblock och glaciärer smälter. Det kommer att leda till förhöjningar av havsnivåerna. Det kommer i sin tur att påverka så många som en miljard människor redan 2050. Risken är stor att detta kommer leda till stora flyktingströmmar.
I Antarktis upptäckes nyligen ett hål inne i Thwaitesglaciären som är 300 meter djupt och lika stort som Manhattan.
Om den och omkringliggande glaciärer försvinner ökar havsnivån med tre meter.
I Arktis öppnas ett nytt hav upp när havsisen smälter i allt högre takt. Investerare och politiska makthavare har fått upp ögonen för detta geopolitiskt känsliga område där klimatkrisen ses som möjligheter inom sjöfart, fiske, nya gruvor och exploatering av olja och gas. Här finns ett stort behov av regler för att denna ”guldrush” inte ska drabba växter, djur och de urfolk som lever här.
Valrosshonorna i Stilla havet kämpar för att deras ungar ska överleva när det inte finns någon havsis att vila på. De går iland. Många trampas ihjäl av artfränder. En halv miljon grönlandssälsungar drunknar och fryser ihjäl varje år efter att ha ramlat ner i det iskalla havet när havsisen bryter upp allt tidigare på året.
Niila Inga, renägare från Laevas sameby, sammanfattar klimatförändringarna: ”Renarna får svårare att finna föda och överleva när snö- och isförhållandena ändras.”
Klimatförändringarna förändrar spelrummet här och nu.
Vi kan inte förhindra en dramatisk förändring i Arktis de kommande 30 åren. Men vi kan påverka vad som händer efter 2050.
Sveriges regering kan göra mer. Exempelvis öka takten i det nationella klimatarbetet, återskapa viktiga våtmarker, bidra till utsläppsminskningar i andra länder och fortsätta att ha en pådrivande roll för att EU ska sätta ett nettonoll-mål till 2050.
Jorden förlorar sin kryosfär och Arktis är ground zero för planetens klimatkris.
Vi står vid ett vägskäl: vi kan välja en hållbar väg, mot en global uppvärmning på maximalt 1,5 grader, eller vår nuvarande, ohållbara väg mot tre.
Håkan Wirtén, generalsekreterare WWF
Tom Arnbom, expert Arktis, hav och arter WWF