Allt fler använder dagligen mobiltelefonen för arbete, nöje och olika tjänster.
Varje söndag kommer den. Min rapport om den senaste veckans skärmtid på mobilen.
En snabb titt visar att jag de senaste sju dagarna har haft 2 timmar och 35 minuter skärmtid per dag. Förhållandevis lite. Vissa veckor har jag snittat över 3 timmar daglig mobil skärmtid.
Jag önskar att jag kunde säga att huvuddelen av denna tid läggs på nyheter och annan läsning. Tyvärr visar min rapport snarare att det är underhållning och sociala medier som står för merparten av tiden.
Lägger vi dessutom till all den tid jag stirrar in i en datorskärm på jobbet, börjar vi snart närma oss all vaken tid som jag spenderar framför en skärm.
Men borde jag minska min skärmtid?
Svaret på den frågan beror nog på vem man frågar och det finns ingen entydig forskning på området.
Däremot finns det mycket känslor kring detta ämne. Och särskilt är det vi som har levt en stor del av våra liv utan digitala skärmar som nu har synpunkter på den yngre generationens digitala vanor.
Vi applicerar helt enkelt vår egen oro för detta ”nya” beteende på våra barn, för vilka mobiler och datorer alltid har funnits som en integrerad del av deras liv.
Det fanns faktiskt en tid i historien då allt för mycket skönlitterärt läsande ansågs hämma det egna tänkandet.
I en artikel i Norran från 2017 säger Birgitta Isaksson, vårdutvecklare vid barnhälsovårdsenheten i Västerbotten, att BVC i Västerbotten inte går ut med några pekpinnar kring skärmtid.
”Vi går ut med att man bör ta diskussionen inom familjen om medier överhuvudtaget. Det gäller även föräldrarnas vanor kring mobiltelefoner”, säger Birgitta Isaksson.
Det handlar alltså mer om vad man gör, snarare än med vad man gör det.
Jean Twenge, professor i psykologi vid San Diego state university i USA, menar däremot att den så kallade ”smartphonegenerationen” markant skiljer sig från tidigare generationer. Exempelvis blir de kvar i barndomen längre och dejtar och har sex i mindre utsträckning.
Hon menar också att den ökande skärmtiden bidrar till depressioner och psykisk ohälsa bland unga.
Detta har dock öppet kritiserats av andra forskare som menar att man inte säkert kan dra den parallellen mellan psykiskt mående och mobilanvändning.
Det fanns faktiskt en tid i historien då allt för mycket skönlitterärt läsande ansågs hämma det egna tänkandet. Och raden av liknande debatter inför ”det nya” har genom åren avlöst varandra.
Ni kanske minns videovåldsdebatten? Den livsfarliga hårdrocken? Dansbandseländet?
Det som möjligen är speciellt med skärmtidsdebatten är att den har hållit i sig så länge.
Jag ser redan fram emot min nästa skärmtidsrapport.