Konflikten kring TV4:s distribution illustrerar svenska statens rävsax.
Svart i rutan.
Förra veckan slocknade TV4 för drygt en och en halv miljon svenska hushåll.
Släckningen görs efter att Telia – som numera äger TV4 – och Tele 2-ägda Com Hem inte kunnat komma överens om formerna för ett förnyat distributionsavtal.
Ur ett mediemångfaldsperspektiv är frågans utgång central. När medietillgången begränsas och koncentreras blir det i förlängningen ett demokratiproblem.
Dessutom illustrerar turerna vilken problematisk situation som svenska staten – Telias huvudägare – hamnat i.
Tvistefrågan ska handla om att Telia säger nej till att ge Com Hem så kallade OTT-rättigheter. Förkortningen står för Over-the-top, och handlar om möjligheten att också ta del av innehållsutbud via fristående enheter som exempelvis surfplattor.
Därmed skulle en stor del av befolkningen i praktiken bli utan tillgång till TV4.
Med tanke på den pågående digitaliseringen, och att många svenskar vill kunna ta del av tv-innehåll också på andra sätt och platser än i hemmet, är goda förutsättningar för sådana tjänster nödvändiga. Men tyvärr ligger det nära till hands att ana en affärsstrategi där Telia vill erbjuda ett ”inlåst” helhetsutbud – för de egna kunderna.
När EU-kommissionen i höstas godkände företagets köp av TV4 lovade visserligen Telia att så småningom ge åtminstone en konkurrerande distributör OTT-rättigheter. Personer med insyn talar dock om att Telia absolut inte tänker gå längre än så. Tvärtom kan ambitionen vara att låsa sig vid just en enda extern aktör, som därmed också får ett dyrt och upptrissat bud.
Därmed skulle en stor del av befolkningen i praktiken bli utan tillgång till TV4.
Det vore mycket problematiskt. Telia, som efter det aktuella köpet av TV4 är en dominerande medieaktör, måste vårda sin nya roll med ansvar. För bortom rent juridiska krav och kortsiktiga affärsintressen borde Telia också se värdet av mediemångfald. Att erbjuda andra chansen att, till marknadspris, distribuera kanalernas innehåll genom ny teknik borde vara en självklarhet.
När juridiska spelregler väl är på plats är den vanliga ordningen att medieföretag och distributörer löpande förhandlar avtal med varandra. Likväl blir tvisten i detta fall politisk: Svenska staten är huvudägare i Telia och därmed den dominerande medieaktören på tv-området i landet – i och med finansieringen av SVT.
Ett begränsat tv-utbud för miljontals svenskar i juletider kan nu bli näringsminister Ibrahim Baylans (S) huvudvärk.
Den pikanta situationen är ett skolboksexempel på riskerna som kritiker varnade för inför att Telia köpte TV4.
Max Eskilsson, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån