Marcus Melinder: Jag oroas av att barnen läser allt mindre

Ungas läsande av böcker eller tidningar aldrig har varit så lågt som nu.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

I torsdags invigde kulturminister Amanda Lind årets bokmässa i Göteborg. I sitt tal adresserade hon det faktum att barn och ungdomar läser allt mindre.

I den aktuella rapporten Ungar & medier 2019 från Statens medieråd framgår nämligen att ungas läsande av böcker eller tidningar aldrig har varit så lågt som nu.

För en tidningsredaktör är det naturligtvis alarmerande. Läsandet ger oss perspektiv på verkligheten. Det gör oss även källkritiska och ger oss verktyg att ifrågasätta.

Eller som Ebba Witt-Brattström skriver i en krönika i Skolvärlden: ”Elever som genom att läsa skönlitteratur har lärt sig att tänka i bilder, metaforer och liknelser, uppfatta och identifiera ambivalenser, metadrag, retorik, ironier och andra stilmedel, faller inte offer för nätets skadliga påståendekultur och åsiktsterror. För dem handlar inte mänsklig kommunikation om det enkla tyckandet: för eller emot, gilla – inte gilla.”

Läsandet som en demokratihandling alltså. I diktaturer är det fria läsandet en förbjuden motståndshandling. I demokratier tar vi dock läsandet för givet. Så till den grad att vi tyvärr allt mer tycks avstå från det.

I diktaturer är det fria läsandet en förbjuden motståndshandling.

Av just den anledningen har vi på Norran valt att engagera oss i Läsligan. Ett projekt som Skellefteå kommun initierade för sex år sedan tillsammans med kommunikationsbyrån Henson, och som även SISU Idrottsutbildarna och Akademibokhandeln ingår i.

Syftet är enkelt. Få idrottande barn att läsa mer. Idrotten är inte ett alternativ till läsande, det är ett komplement.

Och i torsdags kunde vi för första gången utse vinnaren av det allra första Läsliganpriset. Viktor Agnarsson heter årets vinnare och han är barn- och ungdomstränare i Skellefteå Tennisklubb.

En riktig eldsjäl som på olika sätt, bland annat genom högläsning och läsutmaningar i tennisskolan, har fått barnen att läsa mer.

Det är alltså oerhört viktigt att vi alla läser. Och med läsning menar jag så klart även ljudböcker. Dyslexi och andra former av läs- och skrivsvårigheter kan göra att läsandet behöver ske på andra sätt.

Men det vi kan vara säkra på är att det inte räcker att läsa korta uppdateringar i sociala medier. Vi behöver långa texter som utmanar och problematiserar våra egna föreställningar om världen.

Läsandet ger oss förmåga att diskutera och debattera. Men också förmågan att pröva olika argument, utan att för den skull behöva stå för desamma. En fråga kan nämligen diskuteras på ett idémässigt, snarare än ett konkret plan.

För en läsande individ är det lättare att anpassa sig till en sådan abstraktionsnivå.