Mats Malm, Svenska akademiens ständige sekreterare, tillkännager 2018 och 2019 års pristagare av Nobelpriset i litteratur.
Så var det åter dags för debatten om konstnärens relation till sitt verk. Det vill säga, kan man uppskatta ett konstnärligt verk trots att dess upphovsman gjort sig skyldig till brott, uttryckt sig antisemitiskt eller på annat sätt agerat klandervärt?
I torsdags tilldelade Svenska Akademien Nobelpriset i litteratur till den österrikiske författaren Peter Handke. ”Ett modigt val”, som författaren själv uttryckte det.
Och kritiken lät inte vänta på sig.
På Twitter skrev Kosovos ambassadör i USA, Vlora Citaku: ”I en värld full av briljanta författare väljer Nobelkommittén att belöna någon som sprider etniskt hat och våld – något har gått fruktansvärt fel.”
Det hon syftar på är att Handke tog parti för Serbien under kriget i Jugoslavien, samt uttalade sitt stöd för den serbiske politikern Slobodan Milošević. Peter Handke kritiseras också för att förneka massakern i Srebrenica.
Klandervärt beteende? Ja, absolut.
Betyder det att han inte kan prisas för sin litteratur? Nej, verkligen inte.
Återigen handlar det om att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Även den som felat kan också göra rätt.
Ett annat aktuellt, och snarlikt exempel på detta, är den nya storfilmen Joker som hade premiär förra fredagen.
Filmen har fått kritik för att den använder musik av Gary Glitter. En artist som har dömts för sexuella övergrepp mot barn.
Konsten ska inte vara moraliskt korrekt.
I en scen dansar Joaquin Phoenix i en trappa, samtidigt som Gary Glitters låt "Rock and Roll part 2" spelas.
Hmm, det här var inte lika lätt att ha en entydig åsikt om.
Filmskaparna hade med lätthet kunnat välja bort Gary Glitters låt. Samtidigt bör väl även i detta fall verket skiljas från dess upphovsman?
Det här är en diskussion som påminner om den debatt som följde i kölvattnet av dokumentären ”Leaving Neverland”, där den avlidne superstjärnan Michael Jackson anklagas för pedofili. Går det längre att lyssna på "The king of pop"?
Under metoo-hösten blev den här debatten särskilt påtaglig, då sexanklagade män på olika sätt skulle utraderas ur offentligheten.
Skådespelaren Kevin Spacey blev exempelvis, på Orwellskt manér, bortklippt ur den redan inspelade storfilmen "All the money in the world” och istället ersatt med Christopher Plummer.
Konsten ska inte vara moraliskt korrekt. Det är min fasta övertygelse.
Den ska inte heller vara behagfull eller uppbygglig. Snarare ska konsten vara skavande, provocerande och utmanande.
Det betyder inte att vi behöver acceptera eller förringa upphovsmannens eventuellt smutsiga byk. Men skilj verket från upphovsmannen.
Själv är jag ett fan av Woody Allens filmer.
Då förstår ni att även jag många gånger har behövt hålla två tankar i huvudet samtidigt.