När den blomstertid nu kommer kan vi återigen konstatera att flickor är smartare än killar.
Nej, det där blev fel, jag provar igen.
Nu när skolavslutningarna duggar tätt kan vi se hur den genomkvinnliga skolan missgynnar alla pojkar. Oj, blev det fel igen?
Hur ska man förhålla sig till att grundskolan sedan den infördes 1962 har inneburit något högre betyg för tjejer än för killar? Jag lägger ansvaret på vuxenvärlden som gör det för lätt för pojkar att uppfatta skolan som oviktig.
Även om det i Norranområdets skolor kan anas en positiv trend – betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor minskade 2018–2020 – finns det ingenting som talar för att svensk skola löst problemet med pojkars sämre studieresultat.
Genom åren har olika förslag om var problemet ligger och vilka lösningarna kan vara cirkulerat. Just nu kan nog teorin om antipluggkulturen vara den starkaste, tätt följd av att skolan behöver göras mer maskulin.
Med tanke på att problemet bestått länge och att förklaringarna växlat hör jag till dem som tvivlar på att det skulle vara skolan som har eller är ett problem. Det kan snarare vara så att pojkar såväl som flickor förhåller sig väldigt rationellt till skolutbildningens betydelse för deras liv.
För flickor som grupp är skolbetygen en nödvändig om än inte tillräcklig plattform för att forma en självständig tillvaro. För pojkar som grupp kan vägen till självförverkligande och självrespekt gå via andra spår än att göra sitt bästa i skolan.
Dessa rationaliteter har vissa märkliga baksidor som lätt resulterar i oro för flickorna eller i att de till och med uppfattas som problem.
Oron för flickorna handlar om rädsla för att de kan bli för ambitiösa och därav riskerar att drabbas av psykisk ohälsa på grund av betygsstress. Att flickorna skulle vara ett problem för pojkarna handlar om att skolan anpassats efter förment kvinnliga normer och förhållningssätt.
Problemet med att pojkar tenderar ha svårt att klara skolan lika bra som flickor kan inte hänvisas till endera gruppen. Problemet tillhör samhället i stort och handlar om hur vi konstruerar kopplingen mellan skolutbildning och samhällsliv.
Den kopplingen är starkare för flickor än för pojkar. Risken är att det i förlängningen begränsar vad både pojkar och flickor förväntas ägna sig åt i livet. Vill vi ändra på det är det första steget att visa för våra pojkar att skolutbildning är viktigt.