I slutet av februari kom befolkningsstatistiken för 2021. Den gav oss flera skäl att gläd­jas, men också anledningar att klia oss i hårbotten. Positivt är att både Väst­er­­botten och Norrbotten ökar sin befolk­ning, men bekymmersamt att det inte sker i paritet med riket i stort. Befolk­ningen på riksnivå ökade med beskedliga 0,7 procent. 

I Västerbotten ökade befolkningen endast med 0,5 procent och i Norrbotten knappt alls: 0,03 procent.

 Positivt är att tio av 15 kommuner i Västerbotten ökar sin befolkning. Men Umeå och Skellefteå står för huvuddelen (97 %) av denna ökning. Glädjande är förstås Skellefteås starka ökning med 553 personer – bästa siffran på över tre decen­nier. Det finns också skäl glädjas över Malås och Norsjös siffror.

Bekymmersamt är däremot att vi har ett väldigt svagt födelsenetto i vårt län, det vill säga att an­talet födslar min­us antalet dödsfall. Alla kommuner i Västerbotten, utom Umeå, Vän­näs och Vin­deln, har ett negativt födelsenetto.

 Skellefteå rentav ett kraftigt negativt. Kort och gott: fler begravningar än dop.

Positivt är att både Västerbotten och Norrbotten har fler som flyttar in än ut. Men – och här ligger det riktigt bekymmersamma – båda länen tappar folk mot övriga Sve­rige, stick i stäv med vad många förmodligen tror. Västerbotten hade i fjol ett nega­tivt flytt­netto mot övriga Sverige på minus 216 personer och Norrbotten på minus 679. Fler norr­bottningar och västerbottningar flyttar alltså till andra delar av Sverige än tvärtom.

Men det negativa flyttnettot mot övriga Sverige balanseras upp av ett kraftigt positivt flyttnetto mot utlandet. 1 278 fler personer flyttade från andra länder till Västerbotten än det omvända (1009 fler till Norrbotten). 

Tittar vi på Skellefteå specifikt så vann kommunen folk både mot öv­riga Västerbotten, övriga Sverige och utlandet. Men flytt­nettot mot utlandet stod för inte mindre 84 procent av inflyttningsnettot.

Att Norrbotten och Västerbotten tappar folk mot övriga Sverige är bekymmersamt. Det positiva flyttnettot mot utlandet kompenserar för detta, och gör att våra län trots allt växer, om än inte i takt med riket.

Vilka slutsatser behöver vi dra av detta faktum för den inflyttning och kompetens­försörjning våra två län så väl behöver?