Då krävs det att lärare, föräldrar och politiker vågar tala öppet om varför det blir orättvist när skolan behandlar alla elever lika.
I Sverige finns en vällovlig ambition att skapa ett skolsystem där alla barn och ungdomar får lära, växa i självkänsla och tro på sin egen förmåga. Denna ambition kan dock ibland skapa olika sorters orättvisor, som inte alls är avsiktliga, men ändå allt för vanliga. Den ena sortens orättvisa uppstår när skolan inte tar hänsyn till elevers olikheter.
Vissa behöver mer tid än andra att lära sig medan andra har svårt att fokusera på lärande när livet krisar, och så vidare. Om skolan räknar med att alla ska klara samma saker i samma takt och vid samma tidpunkt kommer några elever att drabbas negativt. Den andra sortens orättvisa handlar om att åtgärder som syftar till att hjälpa kan ses som skamfyllda eller dåliga.
Tänk bara på vilka nedsättande ord som går att bilda utifrån begreppet särskola.
Riksdagens beslut under juni träder till största delen i kraft om ett år men innebär i korthet att särskolan byter namn till anpassad skola och att den skolformen ska vara till för elever med en intellektuell funktionsnedsättning. Besluten innebär också att det blir möjligt för elever som är i behov av särskilt stöd att gå i en resursskola.
Placering i en resursskola kan bli aktuellt när stödet som eleven får i klassrummet inte räcker till.
Jag menar att dessa beslut är bra därför att de ger alla oss som är berörda av skolans verksamheter möjlighet till en nystart i hur vi förhåller oss till olikheter. Det ligger ju i sakens natur att särskilt stöd eller extra anpassningar kan synliggöra att vissa elever behöver hjälp som andra elever klarar sig utan.
Rädsla för detta utpekande har för ofta fått överskugga hur viktigt det är att alla elever får det stöd de behöver.
Med ny uppdaterad lagstiftning i ryggen kan vi lärare ladda om för ett nytt skolår där vi vet att politikerna tycker att vi gör ett bra jobb när vi ger elever det stöd de behöver.
Med nya mindre belastade ord kan vi tala om detta stöd mer öppet än tidigare. Det kan hjälpa fler att förstå värdet av att inte pressa in alla barn och ungdomar i samma form.
När skolan bejakar olikheter kan barn och ungdomar lära, växa i självkänsla och tro på sin egen förmåga!