För en tid sedan publicerade Norran en insändare med rubriken ”Inte bara spermier – det kommer även att bli ett barn.
Skribenten ”Anita” var bedrövad över hur vi som skaffat barn genom spermiedonation berövar våra barn sitt ursprung. Något som enligt henne ”kommer att få konsekvenser för deras barn för all framtid”.
Denna krönika skulle kunna betraktas som en replik till ”Anita” och hennes meningsfränder. För tro nu inte att ”Anita” är ensam om åsikterna, även om just denna insändare var något av ett extremfall av okunnighet och ignorans.
”Anita” nämner tv-programmet ”Spårlöst” som något slags kvitto på våra barns rotlöshet. ”Spårlöst” handlade om adopterade som sökte sina biologiska föräldrar.
I detta program hade de flesta av de biologiska föräldrarna initialt intentionen att vara just föräldrar, men tvingats lämna ifrån sig sina barn av olika orsaker. I programmet samlades personer vars första tid i livet skapat otroligt många frågetecken.
Att jämföra detta med barn som kommit till världen med hjälp av spermiedonation vittnar om en stor kunskapslucka.
Vad ”Anita” heller inte verkar ha koll på är att alla barn som tillkommit via spermiedonation i Sverige har rätt att kontakta donatorn när de fyllt 18 år. Det är donatorn också medveten om.
Det ska även nämnas att av de drygt 500 barn som tillkommit genom spermiedonation, och uppnått myndig ålder, har mindre än 20 personer visat intresse för att kontakta donatorn.
I motsats till vad ”Anita” påstår så är könscellsdonation inte någonting man blir rik av.
Hur många barn föds inte oönskade i dag?
Hur många barn växer inte upp under förhållanden som är så usla att man får svindel bara av att nudda vid tanken?
Jag skulle aldrig påstå att vi som skaffat barn på detta sätt är perfekta föräldrar. Men jag skulle däremot våga påstå att vi, om några, har tänkt igenom vår familjebildning.
Det med tanke på de år som vi måste vänta i kö, samtalen med psykolog, pressen vi sätter på våra kroppar och pengarna vi lägger ut. Våra barn är efterlängtade.
Hur våra barn kommer att känna kring att kontakta sin donator i framtiden kan jag inte svara på. Jag är glad att den möjligheten finns, om det skulle visa sig vara viktigt för dem.
Men att påstå att våra barn skulle ta skada av sättet vi bildat familj på är ingenting annat än rent nonsens.