Tolkiens berättelser är i hög grad präglade av hans tro

Min fascination för J.R.R. Tolkiens berättelser tog sin början redan i mellanstadiet när jag första gången läste både "Bilbo" och "Sagan om ringen".

Krönika2022-09-15 20:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är med andra ord inte så konstigt att jag nu, när den nya tv-serien "Maktens ringar" lanserats, åter kastar mig in i Tolkiens universum. Som varje god saga kan dessa berättelser hjälpa oss tolka livet och reflektera över vilka människor vi vill vara.

Tolkiens berättelser är i hög grad präglade av hans tro. Han växte upp som katolik och uttryckte själv att berättelserna var genomsyrade av detta. Inte på samma vis som i vännen C.S. Lewis böcker om landet Narnia, där lejonet Aslan blir en symbol för Kristus. 

Hos Tolkien finns bara ett fåtal referenser till religiösa praktiker, som exempel bönen. Istället är det främst genom de dygder som lyfts fram som vi kan ana hans tro.

Tacksamhet, ödmjukhet och gästfrihet är dygder som betonas i berättelserna. Det är inte genom det storslagna som godheten segrar, utan genom trofasthet och ihärdighet. Den onde Sauron har blicken riktad mot de mäktiga.

Därför går det honom helt förbi när två små hobbitar letar sig fram till hjärtat av hans rike, för att förstöra källan till hans makt.

Vägen till det onda är girighet och högmod. Det finns gott om exempel på det i böckerna; att viljan att hela tiden ha mer för till tragik och död. Trollkarlen Gandalf blir upprörd när han erbjuds maktens ring. 

Han vet att om han tar den skulle han snart själv förvandlas till den ondska som han försöker stoppa. Maktens frestelse är för stor.

Det är i det enkla och vänliga som vägen till det goda finns, ofta representerat av måltiden och festen. Tretton dvärgar ramlar in i Bilbos hus, och han får gräva djupt i förråden för att ordna mat åt alla hungriga. 

Det blir början på en livslång vänskap. Den goda vägen är dock inte en enkel väg, utan kan kräva kamp och lidande.

En scen har särskilt fastnat i mitt minne. Vid porten till gruvan Moria försöker ringens brödraskap lista ut hur de kan ta sig in. Läget är pressat. Gandalf läser den alviska texten över porten. ”Tala, vän, och stig in.” 

Han försöker tala olika kraftfulla ord på alvernas språk, innan han till slut förstår att det är ”vän” han behöver säga. Porten öppnas.

I en tid av polarisering, krig, inflation och osäkerhet har vi mycket att hämta från Sagan om Ringen. Tacksamhet, gästfrihet och vänskap kan i all sin enkelhet vara ett motstånd mot detta. 

Över min dörr står också ”vän”. Och bordet går snabbt att duka. Välkommen.