Det som nu sker i Afghanistan är bedrövligt.
Men att talibanerna tagit makten har mycket lite med gruvor att göra – även om många journalister och ”analytiker” påstår motsatsen.
Jag har själv i min ungdom arbetat i Afghanistan i trakter där det finns gruvor. Små och rätt eländiga verksamheter där det främst utvinns lapis lazuli och ädelstenar. Under antiken var fyndigheterna viktiga, men i dag räcker inkomsterna som genereras inte till många missiler.
Nej, talibanerna har inte gjort sig rika på gruvdrift. Det är andra orsaker som gjort att de återtagit makten.
Afghanistan har rika mineraltillgångar. Men efter 20 år av massivt stöd för ekonomisk utveckling finns det inte en enda betydande gruva.
Att ta sig från att ha möjligheter till att ha en gruva på plats är en lång process. Det gäller även i länder där sociala och miljömässiga hänsyn väger lätt. Det krävs infrastruktur och tillgång till energi. Och något mått av ordning och säkerhet.
I Sverige har vi – utöver en rik berggrund – allt på plats. Men några tillstånd för nya gruvor har det inte blivit på många år. Det finns företag som försöker. Men processerna för att få tillstånd har blivit komplicerade, långsamma och svårförutsägbara.
Det blir nej i många fall. Men inte efter noggranna överväganden av för- och nackdelar där man finner projektet icke önskvärt – alla projekt är inte bra – men för att det anses fattas något i underlaget, för att myndigheter inte är överens eller för att man inväntar ett regeringsbeslut som aldrig kommer.
Det är som om staten Sverige bestämt sig för att vara passivt aggressiv med avsikt att bli lämnad ifred.
Det kan finnas politiska skäl. Många hänvisar till motsättningar mellan regeringspartierna.
Men oavsett vem som har makten finns det mycket som kan och bör göras för att få till bättre, snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser. Och inte bara för gruvprojekt.
Det här är inte bara en fråga om att göra rätt – försenad rättvisa är som bekant förnekad rättvisa. Det är mer kritiskt än så.
Åtskilliga av det projekt och initiativ som vi hoppas mycket på – grönt stål, förnybar energi, innovativa klimatlösningar – brådskar och är beroende av tillgång till mineraler.
Och som jag sagt förut; i de fall lokal brytning är möjlig är det ofta att föredra. Vi slipper vara beroende av mindre nogräknade producenter.