Vi reagerar på det mänskligaste av mänskliga sätt. Vi vill göra något.
Frågorna ställs i alla forum: hur kan jag lämna in kläder så att de skickas direkt till Ukraina? Var kan jag lämna in leksaker till barnen på flykt? Hjälpviljan är enorm och det är alldeles fantastiskt.
Från organisationer och myndigheter i gränsområdena kommer samtidigt vädjan: skicka inte mer kläder. Lagren är fulla, ingen hinner hantera det som väller in.
Det är lastbilar, minibussar och personbilar fulla av den godaste vilja och den varmaste välmening. Men saknas samarbete med en pålitlig lokal partner slår det ofta fel.
Våra sociala flöden fylls av annonser från stora etablerade hjälporganisationer som manar till ekonomiskt stöd. Varje krona räknas och det är just kronorna som efterfrågas. För det är hjälpen i dess mest effektiva form.
Hjälporganisationerna finns på plats och har långvarigt samarbete med lokala partners. De sitter på åratal av kunskap och erfarenhet kring behov och arbetssätt.
De använder insamlade medel på plats, utifrån de lokala behov som för tillfället är störst. Det kräver mindre transporter, hjälpen når snabbare ut. Dessutom stöttas marknaden i länder som är ekonomiskt tyngda av stora mängder flyktingar.
För den enskilda individen känns det kanske futtigt och otillfredsställande att swisha eller stoppa en sedel i en insamlingsbössa. Vi vill ju bidra, göra något som räknas. Men det är nödvändigt att stanna upp och påminna oss själva för vems skull vi hjälper.
Det låter lite hårt kanske, men vi måste fråga oss själva vems behov som styr. Och svaret bör alltid vara att det är behovet hos den som behöver hjälp som ska avgöra hur hjälpen utformas.
Känns ett ekonomiskt bidrag för diffust eller har du inte råd att bidra med pengar går det utmärkt att göra något här hemma. Vi ser hantverksauktioner, stödgalor och motionslopp där vinsten går till hjälporganisationer.
Lysande initiativ för att kavla upp ärmarna utan att bidra till ohanterliga mängder materiell hjälp som inte efterfrågats.
Vi ska inte heller glömma att världens andra kriser och konflikter inte stannat upp. Flyktingströmmar från länder längre bort har inte tagit paus.
Människor i utsatthet i din egen stad finns kvar. För den som vill hjälpa finns det alltid behov att möta. Det engagemang som finns för våra medmänniskor är fantastiskt, låt oss bara komma ihåg att lyssna på var det behövs mest.