Skärpningar där det behövs och lättnader där det är rimligt sammanfattar den nya överenskommelsen om strandskyddet.
Som miljövän är jag lättad. Inte minst efter att företrädare för Centerpartiets ungdomsförbund klargjorde att ”Centerpartiets sakpolitik är att vi vill avskaffa allt strandskydd.”
Lyckligtvis blev det inte så.
I grunda vatten och kring stränder föder många djur upp sina ungar och hittar mat. Människor söker sig till vatten för svalka, lek eller lugn och ro. Viktiga miljöer för både djur och människor som skulle äventyras av ett slopat strandskydd.
Det inser alla som någon gång följt en länga hus eller sommarstugor och skymtat vattnet på andra sidan, men inte kunnat ta sig dit för att hela strandremsan är privatiserad.
Hur härligt är det egentligen att bo i en by där det inte går att ta en promenad längs vattnet, ens för den som tillhör den lyckliga skara som har råd med en egen strandtomt?
Uppgörelsen ligger nära Miljöpartiets politik: att skärpa strandskyddet i hårt exploaterade områden och samtidigt göra det mer träffsäkert så att undantag kan göras där det inte skadar naturen eller hindrar allemansrätten.
Det återstår att se vad de lokala effekterna blir. Öppningen för strandnära bostäder och näringsverksamhet på landsbygden och i små tätorter, med god tillgång till obebyggda strandområden och lågt bebyggelsetryck, kan ge nya möjligheter framför allt i Skellefteås inland.
Samtidigt stärks strandskyddet i högexploaterade områden. Södra Bergsbyn och Pokerbacken är två strandnära områden som kommunen vill ta i anspråk för den tätortsnära utvecklingen.
I Skellefteås havsplan utpekas Pokerbacken som ett område med höga naturvärden, och jag hoppas att ett nytt bostadsområde där bevarar dessa genom ett bibehållet strandskydd. Alltför ofta har lättnader gjorts på de ställen som redan har ett högt exploateringstryck.
Längs Skellefteås kust finns många fritidshus och Västerbottens kustland har en högre andel bebyggelse än riksgenomsnittet.
Resultatet av överenskommelsen om strandskyddet är avhängigt tillämpningen. Den mesta bebyggelse nära vatten påverkar naturen, så det blir en bedömningsfråga vilka konsekvenser som är acceptabla.
Här ligger ett stort ansvar på kommuner, tillsynsmyndigheter och politiker att se bortom ekonomiska intressen och fortsätta värna allmänhetens tillträde till vattnet – och den natur som gör dessa platser så värdefulla.