Västerbotten har den lägsta arbetslösheten i hela landet, medan Skåne ligger i topp. Västerbotten, och inte minst Skellefteå, skriker efter arbetskraft. Så på med långkallingarna och flytta till jobben!
Men, bilden är inte alldeles korrekt. Västerbotten har låg arbetslöshet, det är sant, 4,9 procent. Och Skåne har en hög arbetslöshet, 9,2 procent. Medan det i Västerbotten, i skrivande stund, inte finns mindre än 6 906 lediga jobb, enligt Arbetsförmedlingen.
Men hur är då tillgången på lediga jobb i ”arbetslöshetens Skåne”? Jo, där finns det 23 372 lediga jobb enligt samma källa. Så Skåne har alltså mer än tre gånger så många lediga jobb som Västerbotten. Trots den höga arbetslösheten. Hur går det ihop?
Jo, det är precis så vår tudelade arbetsmarknad ser ur. I ena ringhörnan har vi företag, kommuner och regioner som skriker efter arbetskraft. Och så ser det ut i hela Sverige. Utan undantag.
I andra ringhörnan har vi de arbetslösa. Problemet är att dessa två storheter inte möts, eller i vart fall inte möts tillräckligt bra. Det är det vi brukar kalla ”missmatchning” på arbetsmarknaden.
Det finns en efterfrågan som utbudet inte förmår att möta. Så arbetslösheten i Skåne är hög, inte därför att det saknas lediga jobb, utan TROTS att det finns gott om jobb.
Jag läste också häromveckan att skogsbolagen i Västernorrland är djupt bekymrade över att det inte kommer att komma några ukrainska säsongsarbetare i år för skogsplantering och röjning på grund av kriget.
Samma dag fanns det 9 117 arbetslösa västernorrlänningar, det vill säga personer som definitionsmässigt står till arbetsmarknadens förfogande. Så kan också missmatchning illustreras.
Så skåningar (och andra sörlänningar) som vill förflytta sig från arbetslöshet till arbete behöver inte åka till Norrland för att göra det, utan hittar de lediga jobben runt knuten. Kompletterande utbildning behövs, men det gäller förstås också för jobben hos oss.
Så slutsatsen är att vi i Västerbotten absolut ska fortsätta anstränga oss för rekrytera folk från Märsta, Motala och Malmö. Men, det kommer inte vara tillräckligt i förhållande till de behov vi har.
I stället behöver vi blicka mot München, Madrid och Madras. Vår egen arbetskraft räcker helt enkelt inte till.
Lars Lustig, länsråd Länsstyrelsen Västerbottens län