Att Sverige är ”fredsskadat” börjar i tider av coronapandemin bli en klyscha.
Vi har inget försvar att tala om: Den förre överbefälhavaren Sverker Göranson talade 2013 om att Sverige kan försvara ett begränsat mål i en riktning i en vecka. Sedan måste hjälp komma utifrån. Vår civila beredskap är därtill bristande och vi har inte något medicinskt beredskapslager.
Mindre uppmärksammat är att vi heller inte är förberedda på en möjlig kommande vattenkris. Att vi plötsligt, från ingenstans, skulle få brist på vatten kan tyckas avlägset för många. Men faktum är att fyra av tio svenskar har drabbats av vattenbrist bara de senaste fem åren, enligt en undersökning gjord av teknikkonsultföretaget WSP.
Därtill uppger 67 av 98 tillfrågade ansvariga inom kommunerna att klimatförändringarna redan nu har börjat få effekter på vattentillgången. Samtidigt som mycket få har nödvändig beredskap för att kunna hantera en vattenkris. Inte ens tre av tio privatpersoner har beredskap att klara sig ens ett dygn utan vatten.
Det finns i grund och botten en tillräcklig vattentillgång i Sverige som kan försörja både en befintlig och en växande befolkning.
Men VA-ledningarna är på många håll i landet illa underhållna och politikerna har skjutit renoveringen av dem på framtiden.
Mot bakgrund av att det svenska VA-ledningsnätet totalt är 190 000 km långt – och alltså räckt till snurra nästan fem gånger runt jorden – är det enkelt att förstå. En allomfattande renovering skulle vara utomordentligt dyr och är knappast något som skulle kunna bli föremål för en partipolitisk konflikt där någon kan vinna poänger på att driva frågan.
Det är också ett problem att vatten är alldeles för billigt. Det gör att vi överanvänder det, överbelastar VA-ledningarna och ökar risken för vattenbrist.
Att vatten är en vara med ett pris på, snarare än något man har en kompromisslös rätt till i överflöd, är kontroversiellt. Men är i själva verket är det helt nödvändigt för att säkra vattentillgången såväl som att säkra finansieringen av nödvändiga upprustningsprojekt.
Många av dessa problem är delvis föranledda av en förlegad vattentjänstlag, som likt hyresregleringen gör att vattenpriset inte får sättas efter marknadspris. Dessutom har vi alldeles för många, för små VA-organisationer som inte tillvaratar möjliga stordriftsfördelar.
Vatten må inte vara valvinnarfråga, men vill vi verkligen stå oförberedda och bli efterkloka även efter en framtida vattenkris?